Nu är julklappshetsen i full gång, även hos oss. Som vanligt byter vi inte klappar oss vuxna emellan, barnen får ett par var och sedan är det klart. Eftersom jag varit så rysligt snäll och duktig i år så passade jag på att köpa en bibba med nyutgåvor av Sjöwall Wahlöös deckarklassiker Roman om ett brott till mig själv och ett glittrigt julrött nagellack som Malin alias Spökpandabarnet rekommenderat (nå, det blev ett annat, men jag bär så sällan lack ändå).  Men nu var det inte mina julklappar vi skulle tala om utan vilka kokböcker som jag tycker var bäst 2012.

Att köpa rätt kokböcker till folk är ingen enkel match. Framför allt inte med tanke på hur många titlar som ges ut varje år och på hur många den matintresserade vännen/släktingen förmodligen redan äger. Är det till en spisnovis är det lättare; min bästa ge-bort-present någonsin var Jamie Olivers första (lelle ponken) som hamnade i ett korridorkök på Västgöta Nation hos min då tjugoårige kusin och införskaffade honom många pluspoäng under årens lopp (enligt vad han berättat ...).

Förra året köpte jag taffelkollegorna Lisas och Malins eminenta Matmolekyler: Kokbok för nyfikna till alla mina nördiga vänner som vill veta VARFÖR och Lotta Lundgrens stilbildande Om jag var din hemmafru till alla andra. De håller givetvis finfint i år med, fast nu var det ju årets bokskörd vi skulle gräva ur.  Visst har det kommit många fina och bra kokböcker i år med, men när jag läst och bläddrat har jag ofta stannat vid tankar som: "Är den här nödvändig? Kommer jag att ångra att jag inte köpte den?" Om svaret var "nej" åkte den obönhörligen tillbaka in i hyllan igen. En kokbok ska komplettera, inte dubblera, så därför utkristalliserade sig slutligen tre olika, skönt kändisbefriade titlar som jag skulle vilja rekommendera som julklapp åt dig själv eller någon annan, utan inbördes ordning. Jag vill understryka att jag varken mottagit referensex eller annan ersättning av förlagen ifråga och inte har någon privat koppling till författarna.[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10203","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-612","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"668","title":"ottolenghibild","alt":"ottolenghibild"}}]]

Plenty - vegetariska favoriter, Yotam Ottolenghi (Svensk översättning, Tukan Förlag 2012)

Ibland tar det märkligt lång tid för vissa titlar att bli översatta - eller så har vi sovit under köttberget alltför länge. Ottolenghis fina bok från 2010 är en bra ögonöppnare för den som fortfarande tror att köttfritt innebär tråkigt och rena rama matpornografin för den redan frälste. Som jag berättade i det här inlägget för ett par år sedan så är Ottolenghis mat ett resultat av den sköna mix som uppstod när han och kompanjonen Sami Tamimi, från Jerusalems judiska respektive arabiska delar, möttes i London, även om Yotam Ottolenghi blivit klart mer profilerad på senare år genom tv och som skribent för bland annat The Guardian. Inspirationen till trots är detta inte alls fråga om någon etnisk matlagning, utan mer en förälskad hyllning till råvaror och smaker över alla gränser. Känner man sig inte hämmad av att översätta recept rekommenderar jag även föregångaren Ottolenghi: The Cookbook från 2008, som innehåller recept på de underbaraste av bakverk, och nyutgivna Jerusalem (som jag tänker köpa till mig själv om jag inte hittar den inslagen under granen). Bilden ovan föreställer Ottolenghis rostade auberginer med kärnmjölk, yoghurt, citrontimjan, zataar och granatäppelkärnor som var omslagsfotomodell till första engelska utgåvan och säger mer om bokens innehåll än den mer modest illustrerade efterföljaren som översatts till svenska.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10204","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-613","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"637","title":"texmex","alt":"texmex"}}]]Texmex från grunden av Jonas Cramby (Natur & Kultur, 2012)

Denna svenska kokbok paketerar snyggt en av våra allra mest älskade matkulturer. Medan det italienska köket vimlar av Robertos, Hagströmmare och Strömbergare har texmexmaten fått vara ifred nästan oroväckande länge (ja inte här på Taffel, dårå, där Lisas pulled pork är ett av sajtens allra mest älskade recept och både hos Gitto och mig hittar du en hel del godbitar ur genren). Men i och med den här kokboken kan vi nu ta steget till att kulinariskt utveckla såväl vinterns tacomys som sommarens flintasteksgrillning med alltifrån perfekta hembakade hamburgerbröd till pulled pork och margaritas. Ren layout, lagom snygga/mojsiga bilder och en stor dos kärlek. Sotfläckar och salsastänk fixar du själv.

Syra själv, Karin Bojs (Max Ström, 2012)

Först surdegsbrödet, sedan korven och nu de mjölksyrade grönsakerna - vi har väntat på genomslaget länge. Så i år kom då boken som på ett tydligt och vackert illustrerat sätt dammar av antroposofstämpeln från de syrade grönsakerna. Borta är suuurkålens osäljande egenskaper, "syrat" låter mer som något Noma pysslar med och mycket mer positivt och hälsosamt. Det bästa är ändå Karin Bojs förmåga att (till skillnad från föregångarna) pedagogiskt förklara hur enkelt det är att syra såväl kål som morötter, gurkor och lök. Årets Pain de Martin, helt klart, och en riktigt bra investering!

Så, håller ni med? Har jag missat någon självklar kandidat? Vad önskar ni er själva och vad planerar ni ge bort (om ni nu vågar bekänna det här)?