"Det ska vi fira": Pumpasoppa med chipotle och rostade pumpafrön
I veckan hade vi roligt i en lång facebook-tråd åt det här pressmeddelandet från Santa Maria som tyckte att vi skulle "fira" denna alla helgons dag genom att laga kycklingenchiladas (på företagets spice mix, förstås) med bönor (med företagets chilipasta) åt våra döda familjemedlemmar. "Det passar perfekt ihop och är riktiga festrätter värdiga de döda", enligt Santa Maria, som med detta vill slå ett slag för att inspirera oss med de mer glädjefyllda mexikanska traditionerna kring Día de los muertos.
Själva grundbudskapet må så vara, för vem har sagt att just svenska traditioner ska vara bättre lämpade än andra för att minnas våra döda? Jag kan tycka att det finns ett sympatiskt drag i det mexikanska firandet att minnas de döda som de var när de faktiskt levde, och för min del är det min mamma jag på olika sätt vill förmedla känslan av till mina barn, som aldrig fick träffa henne. Mamma älskade allt latinskt, var obekväm inför tankar på döden och skaffade sig därför en praktisk "mexikansk" hållning genom att kokettera med vykort på folkloristiska målningar med fruktstilleben och färgglada skallar i skön förening. Jag kan därför uppleva det som trösterikt att låna in sådant hon tyckte om (och sådant jag själv förkastat som yngre , som ett led i att uttrycka min självständighet) denna helg.
Fast kruxet är ju att den ena döden inte är den andra lik. Min mamma dog hastigt och oväntat vid femtiofem års ålder. Det gör hennes död så väldigt annorlunda mot, till exempel, min farmors död. Farmor, som föddes för över hundra år sedan och växte upp i en tid där man fortfarande styrde ut sig i krinolin och bahytt när man gick på födelsedagsmaskerader och som förlorade tre syskon, bland annat i spanska sjukan, innan hon fyllt tjugo. Hon fick ändå leva ett hyfsat gott liv i nittio år, och även om jag kan sakna henne är jag förvissad om att hon sover gott.
Men det är när jag ser min gamla farmor framför mig - vid pianot som jag har ärvt, sjungades Konvaljens avsked ("... så blir jag gömd under snövita svepningens dräkt") med spröd stämma och gammaldags frasering, samtidigt som hon knyckigt ackompanjerade sig själv med värkstela händer - som uppmaningen från en kommersiell aktör att fira hågkomsten av henne med en enchilada spicemix framstår som direkt plump.
Det spelar faktiskt ingen som helst roll att syftet var gott och ämnat att inspirera. Sorgen efter en anhörigs död kan förvisso upplevas hur olika som helst, men är till syvende och sist något personligt och privat och inte en arena för kommersiella budskap.
Den kreativa uppmaningen går inte heller att relatera till halloween: magi, monster, utklädning och godis är en oslagbar kombination som liksom gamla tiders tiggartradition med staffansvandringar, julklappsutdelningar, påskkärringsrundor och majvisor alltid attraherat unga. Och även om halloween introducerades hos oss först på 90-talet har firandet aldrig egentligen gjort anspråk på att beblanda sig med med traditionen av att minnas våra döda, utan mer legat som ett alternativt spår för de som kanske inte har upplevt någon nära förlust. Nej, ibland önskar man att pr-avdelningar lade band på en del av sin kreativitet. Matskriverier i tidningar är ofta förenat med relevant nyhetsbevakning, där nyheterna många gånger skapats just av livsmedelsföretagen. En på sätt och vis nödvändig symbios, men gränserna är suddigare än någonsin.
För den sakens skull gläder jag mig extra åt den nya ideella föreningen MAJO, som startats av Annica Lewander, Lisa Förare Winbladh och Per Styregård, och som hade sin första sammankomst på Restaurangakademien i Stockholm nu i veckan. Vi som var där fick lyssna till oerhört intressanta föredrag om smör, genom Lisa FW och speciellt inbjudne gästen, smörmakaren Patrik Johansson från Vallmobacken, och så fick vi provsmaka en hel del fantastiska smörsorter och smörsåser också (blev helt såld på ett smör kärnat med långfil). Visst fanns det kommersiella sponsorer för arrangemanget, men det viktigaste var att dessa inte hade haft någon ambition att styra innehållet i någon speciell riktning. Vi som kom dit betalade för evenemanget av pur intresse och önskan om att få lära nytt. Vill du veta mer om arrangemanget "Upp i smöret!" finns en fin sammanställning av Annikas kulsprutetwittrande här, blev du nyfiken på MAJO kan du titta in på facebooksidan här.
Pumpasoppa med chipotle och rostade pumpafrön
Receptmakare: Anna Billing
Portioner: 6
Tid: Ca 1 timme
Och ironiskt nog är det alltså mexinfluerad smaksättning på den här pumpasoppan. Av en ren tillfällighet lagade jag den förra helgen, så den är inget medvetet försök att plocka poäng på ovanstående. Tanken var att jag skulle servera den med rostade pumpakärnor och en klick av den goda såsen på pumpafrön jag lärde mig i Mexiko och för den sakens skull riktades smakerna ditåt. Pumpan var en gråblå nyzeeländsk sort som odlats på Önsvala gård.
- 1 1/2 kg pumpa
- 2 gula lökar
- 4 vitlöksklyftor
- 1 liter kyckling- el. grönsaksbuljong
- 1/2 lime
- 1 torkad chipotle (eller en msk chipotlesalsa)
- 1 tsk spiskummin
- 1 tsk paprikapulver
- salt, svartpeppar
- Olivolja
- Servering:
- Pumpafrösalsa
- 4 msk rostade pumpakärnor
- slät persilja eller färsk koriander
- Ställ in ugnen på 200 grader
- Klyfta pumpan eller skär i tjocka skivor. Dela löken men behåll skalet på både den och vitlöken. Lägg allt i en stor form eller braspanna, ringla olja över och baka i cirka 45-50 minuter tills pumpan är tillagad men inte bränd. Täck med folie om du blir bekymrad.
- Om du tänker servera med pumpafrösalsan kan du laga den nu. Följ länken för recept.
- Dra eller skär skalet av pumpan och skala vitlöksklyftorna och löken.
- Koka upp buljongen i en stor gryta och lägg i de bakade grönsakerna. Finhacka chilin och låt den följa med. Låt soppan sjuda ett par minuter och mixa den sedan slät med en stavmixer. Jag låter alltså kärnorna mixas ner i soppan och tillsätter extra till topping. Du kan givetvis också ta ur, torka av och rosta kärnorna från pumpan. Tycker du att soppan är i tjockaste laget kan du tillsätta mer vatten/buljong.
- Smaksätt soppan med lite pressad lime (ta inte för mycket), stött spiskummin och paprikapulver. Smaka av med salt och svartpeppar.
- Torrosta pumpakärnorna i en het stekpanna tills de "knäpper" och har fått lite färg.
- Servera soppan varm med en klick sås i varje skål och toppa med pumpakärnor och finskuren persilja eller koriander.
Kommentarer
Bra skrivet Anna! Om hur maten, som engagerar alla sinnen, är ett sånt fantastiskt sätt att föra traditioner vidare o att minnas dem vi kände men som har dragit vidare.
Tack Anna! Tror att vi nog klarar att göra det utan kryddmix, fast vem vet, framtida hyllningar kanske utvecklas helt annorlunda. Vi gjorde det enkelt för oss i år och följde upp gravbesöken i mörker och regn med varsin hämtpizza :)
Nu har jag läst bloggposten två gånger. Så fin text! Blir både upprörd och berörd och lite hungrig på samma gång.
... och jag blir glad. Tack så mycket, Martin!
Så fint skrivet, Anna! Stor kram
Tack raring!
herregud vilken fin blogg! kika gärna in på min blogg m studentmat från lund! :) http://saralouisespluggkrubb.blogspot.se/
Det ska jag absolut göra, Sara. Tack och välkommen hit!
Sidor