I mitt kök har det skramlats med buteljer på allvar sen mitten på 00-talet. Jag och min före detta svåger, som var inhyst i källaren på den tiden, började utmana varandra i mixologi. Det hela ledde till att vi blandade oss igenom i princip alla klassiker. Ganska många gånger... När vi var gott bekanta med alla smakprofiler började vi konstra med egna kompositioner och revisioner av "kändisarna". Inga kriminella aktiviteter med kopparkärl och barocka mängder socker, utan en diskbänksrealistisk odyssé i vad experimentell mixologi faktiskt hade att erbjuda. Det visade sig snabbt att det blev ganska bra. Och sedan bättre och bättre.
Mina fem fina: Campari, bostonshaker, maraschinokörsbär, Thomas H. Handy Sazerac och lunchcocktails.