Vårljuset är speciellt, visste ni det? Men inte bara för att dagarna blir längre och mornarna blir riktiga mornar tack vare det där ljuset, det är dessutom fysikaliskt annorlunda. Inte bara innehåller det alla våglängder i det synliga spektrumet, utan också alla våglängder som ligger däremellan. Vårljuset är skarpare och mer obarmhärtigt än annat ljus. Det bryts annorlunda mot smuts på fönstret, det lämnar långa skuggor bakom varje dammkorn, och det sipprar genom sprickorna i oss och tar sig hela vägen in, som en kall vind drar det snålt kring själen.

Priset man får betala för att man tillhör de där som vill äta fastlagsbulle på fettisdagen, alltså om två veckor, är att alla redan tröttnat på piffiga semmeltips. Jag tar risken ändå och lägger ihop den med den där andra, att bli stämplad som receptkonservativ i dessa dagar då all mat helst ska ha ett ädelt syfte och vara nyttigare, grönare, magrare och mer alternativ för en trendkänslig matpublik som ständigt törstar efter nyheter. Så läs det här för var det är: en bloggpost om en vanlig jäkla fastlagsbulle, fastän i mitt tycke en mycket god och kärleksfullt bakad sådan. Hur banal som helst.

Hyllan i den vördnadsbjudande ekskänk där jag har min sprit ser ut som ett skämt. Bland en och annan respektabel, köpt butelj står flera kompanier av etikettslösa flaskor med färgskimrande innehåll. Det som för en del snarare påminner om halvfärdiga molotovcocktails är i själva verket resultaten av gångna års snapsexperiment, många sådana. Extrakt av blad, rötter, knoppar och blommor om vartannat. Häxblandade med varandra, när jag behövt flaskor till andra experiment. Det var många år sedan jag förlorade greppet över mitt snapsbibliotek, jag har för det mesta ingen som helst aning om vad flaskorna innehåller.