När jag väl har börjat läsa kan jag faktiskt inte sluta. Okej, jag skummar på några ställen men i övrigt läser jag faktiskt Food Pharmacy från pärm till pärm i en sittning, vet inte när det hände sist. Är det min hypokondri som är så lässugen? Men jag är ju inte ens hypokondrisk, fast jag med all rimlighet borde vara det med tanke på vad som drabbat mina släkled bakåt. Men nej, cancer, MS, diabetes, nageltrång - sånt skrämmer inte mig upp på läktarn. Vad är det då som gör att jag slukar den här publikationen som en 19-årig bloggare på front row?

Jag vill bli piggare. Jag vill alltid bli piggare. Jag avskyr att vara trött.