Det finns ingen regel som säger att man måste äta västerbottensostpaj till kräftor, ändå är den där pajen smått helig för alla som egentligen inte gillar djuren utan som radar upp några för syns skull på tallrikskanten för att sedan desperat ser sig om efter något annat att mätta magen med. Men vad sägs om lite variation? Med tomater, passande nog för vårt tema:

Vissa saker håller man gärna för sig själv. Ett bra ramslöksställe, till exempel. Jag har ett alldeles eget i en dunge som ligger ett par kilometer bort och där plockar jag varje år. Ett par bärkassar blir det lätt, för marken är täckt av en tjock matta med friskt gröna blad och det doftar starkt som av vitlök där jag trampat.  Det inger en känsla av tillfällig rikedom och kanske är det därför jag försöker använda den så mycket som möjligt under den korta säsongen. På så sätt blir ramslöken en smaksensation varje gång i april när den behagar spira igen.