140/90

Bild för Peter Jägerbro

Förr eller senare förfaller vi alla, så är det bara. Frågan är bara vilket tecken som kommer först. I mitt fall blev det åtminstone inte håret. Mitt hår är fortfarande med mig och mina frisyrer växer inte ut, de gror igen. Som en bortglömd gräsmatta en varm, regnig och lat sommar.

Nej, det första tecknet låg djupare än så. I själva verket så djupt att jag inte såg det förrän igår, när jag testade svärmors nya leksak blodtrycksmanschetten. 140/90. Det är ett högt blodtryck. Inte skandalöst högt, men högt. Nå, jag får skylla mig själv.

Läs mer

Under vintersolståndet går vi på världens botten

Bild för Peter Jägerbro

Det är som mörkast precis innan gryningen sägs det ibland och visst finns det förtröstan i de orden. Kring vintersolståndet känns det som allra tydligast att vi går omkring och lever vår liv på bottnen av ett hav av mörk, kall luft. Ljuset som trots allt sipprar ner genom lufthavet från solens flacka kastbana knappt ovanför hustaken är ljus bara till namnet.

Läs mer

Pâté de noël

Jag måste erkänna att detta inlägg egentligen skulle dykt upp igår, men att mala svinlever efter fredagens lyckade utgång kändes fel på något sätt.

Så denna söndagsmorgon fortsatte jag mina julförberedelser med en pâté. Eftersom den också tillhör klassen "mat som blir bättre om den får vila några dagar innan man äter den", känns den som en bra uppföljare till fruktkakan (den doftar underbart och ser grym ut). Sen kan man ju aldrig ha för mycket gris på julbordet heller.

Läs mer

Pâté de noël

Jag måste erkänna att detta inlägg egentligen skulle dykt upp igår, men att mala svinlever efter fredagens lyckade utgång kändes fel på något sätt.

Så denna söndagsmorgon fortsatte jag mina julförberedelser med en pâté. Eftersom den också tillhör klassen "mat som blir bättre om den får vila några dagar innan man äter den", känns den som en bra uppföljare till fruktkakan (den doftar underbart och ser grym ut). Sen kan man ju aldrig ha för mycket gris på julbordet heller.

Läs mer

Marco

Bild för Peter Jägerbro

För att för en stund lyfta sig ur sitt slitna, trista jag kan det vara praktiskt att ta sig en persona. Det gör vi nog alla lite till mans. Vi låtsas att vi har egenskaper som vi egentligen inte har, och vi lånar dem från verkliga eller fiktiva personer, vi stjäl från vår favoritskådespelare eller från rena fantasifigurer. Vi talar och agerar genom denna persona helt naturligt och kan byta då det krävs. Men det gäller att se upp. Som Kurt Vonnegut påpekade så är vi dem vi låtsas vara.

Läs mer

Sidor