I början på 2000-talet blev denna knöliga rotfrukt nummer ett på restaurangerna. Några år senare blev den allas favorit ute i stugorna, framförallt som soppa eller krämig puré.

Den håller sig kvar som en av de mest populära rotfrukterna, och har numera sin givna plats i matlagningen. Jordärtskockan har en helt unik och egen smak, som passar alldeles utmärkt ihop med tryffel. En del serverar den tunt skivad rå, medan jag föredrar den tillagad ? kokt, rostad eller ugnsbakad.

Innan man var riktigt bekant med jordärtskockan var det många som trodde att den knöliga rotfrukten var kronärtskockans rötter. Trots de lika namnen har de dock inget släktskap med varandra. Även det engelska namnet, Jerusalem artichoke, är vilseledande; rotfrukten har nämligen inget att göra med Jerusalem heller. Jordärtskockan kommer ursprungligen från Nordamerika. Via Asien kom den sedan till Europa och började på 1800-talet odlas i Skandinavien. Linné lär på sin tid ha propagerat för den goda knölen, men eftersom Alströmers potatis både var mer lättodlad och gav större avkastning, drog potatisen det längsta strået.

Plantan är flerårig och frukterna skördas så sent som möjligt på hösten ända fram tills marken fryser. Därmed förstår ni att den är tålig och kan odlas ända upp till zon 7. Dess 2?3 meter höga plantor och blommorna som sällan hinner utvecklas här i Sverige påminner om solrosens, som den är nära släkt med.