Taffel

Jag hade redan gått och lagt mig men den nyss genombläddrade kokboken följde med mig ner under täcket. Jag började tänka på hummus, som en gör i sängkammaren, och det där sättet att servera utsmetat på tallrik med olika toppingar. Så gott, så trevligt, så oerhört föredömligt att äta med händerna. Vore gott med tomat, granatäpple, persilja, olivolja, rostade pumpafrön och lite hårdstekt lammfärs. Apelsinzest? Apelsinzest.

Vore gott att äta med bröd. Vore såklart godast att göra egen hummus. Har jag inte kikärtor i skåpet? Borde jag egentligen tänka på nåt annat innan jag ska sova?

Jag gick upp och blötlade kikärtor.

Visst har den svenska matkulturen blivit utslätad. Mer global och mindre naturlig. Jag talar förstås om inälvsmaten. Dessa smakfulla livsmedel som följt oss genom årtiotusendena. Varför försvann de? Först på 1990-tal togs de bort från lunchrestaurangerna, sedan från butikernas varudiskar, så från skolorna och nu mest kvar på enstaka finrestauranger, kanske också i en del hem. Den vanligaste levermaten idag är väl leverpastejen. Men varför vill så många tala om att äta insekter och odlat kött i framtiden, när vi har inälvorna?