Taffel

I de gamla ek- och hasselhagarna som hållits öppna sedan åtminstone järnåldern har en nattlig, ockult procession lämnat spår efter sig. Där går stråk av rött stearin i gräset, som droppat ner från ljusen och stelnat i slingrande former: scharlakansvaxskivlingen har kommit tillbaka efter många år av torka och usla svamphöstar. Jag brukar inte leta aktivt efter den, men det är så inrättat, så måste det vara, att den ofta växer på samma marker där de svarta trumpetsvamparna trivs. Där jag också trivs. För där scharlakansvaxingen lyser illrött i gräset hittar jag också trumpeter, och inte sällan alldeles intill.

I entrén till Stockholms mest kokande hållbarhetsgryta, kontorshotellet Norrsken, kan det såklart inte ligga nåt burger-hak som serverar gammal ko. Här ligger istället Taku Taku, slowcooked vegan fastfood som de introducerar sig själva som. Hyfsat utmärkt om man 1. Har en kund i samma byggnad. 2. Går på gluten- och mejerifri diet. Med olika varianter på tacos, ramen och bowls får man comfort food utan djurassociasioner, inte så vanligt på fastfoodscenen i Stockholm. De finns även på Paradiset på söder och i city men det här är "labbet" där det åker upp experiment på menyn lite nu och då. Ett utmärkt ställe för hungriga försökskaniner med andra ord. 

Eftersom det är Kanelbullens dag den 4 oktober så kommer här lite snabbfakta om denna älskade snurra.

Namnet: Kanelbullar (1920-tal), kanelsnurror (1950-tal)

Ingredienshistorik: Vetemjölet i bullen är äldst, och det finns i bullar sedan åtminstone medeltiden. Fint vetebröd (bakade av s.k. simila-mjöl, jmfr semla) känner vi också sedan den tiden. De ostindiska kryddorna som kanel och kardemumma kan man datera till 1500-1600-tal. Smör i brödet är 1600-tal och sockret i brödet 1700-tal. Industrijäst i bröd är sedan 1850-talet men innan dess användes surdeg eller ölbryggningsjäst, inte sällan i kombination.