Bråda dagar med jobb, jobb och jobb - men nu ska här firas jul! Matmässigt blir den ungefär som vanligt: köttbullar, långkål, skinka och risalamande med syltade körsbär är mina julmåsten, det andra varierar. Pepparkakshusen ska vi montera ihop idag - det ligger en jättehög med gavlar, tinnar och torn och väntar på mig på köksbänken.

De sista lussebullarna är för längesedan uppätna och ville jag verkligen sätta ännu en lussedeg? Nä, det fick bli saffransmadeleiner istället. I USA drar det sedan länge en stor madeleinetrend på caféerna, vilket Bendel påpekade här redan förra året.  Och med sedvanlig transatlantisk fördröjning kommer den säkert landa hos oss lagom tills vi dödströttnat på cupcakes och macarons (jag är redan där). Madeleiner är ett förtjusande litet bakverk, dessutom är vi ju alla svaga för en bra story. Tack, Öhman, för länken!

Men vad är då riktiga madeleiner? De kan uppenbarligen se ut och smaka lite hur som helst. Jag skummade igenom en massa olika recept och bestämde mig för att försöka göra dem som de franska från Lorraine. Många recept är mischmasch av gammalt och nytt - till exempel förekommer ofta rekommendationen att smeten med bakpulver i ska vila i kyl ett par timmar, vilket så vitt jag förstår är kontraproduktivt. Men likadant är det med recept som förespråkar delade ägg (som i min kamomillakaka). Metoden med att jobba upp fluffet gör att man måste vara lite snabb i vändningarna för att effekten ska bestå. Jag gjorde alltså först en sats där jag vispade upp separerade vitor och gulor och smaksatte med saffran och citronzest från de sista spanska citronerna. Kakorna blev luftiga och fick vackert runda gyllenbruna magar, men den där speciella smuligheten - som artikelförfattaren i länken ovan också var på jakt efter - uteblev. Likaså den berömda "puckeln" på ovansidan. Hur skulle man få till den?

Jag gjorde en sats till med mald mandel, zest och saffran och använde istället metoden genoise, det vill säga löste upp sockret i hela ägg över vattenbad, vispade upp volymen och lät smeten svälla i en timme - och se där, det var tricket! Jag tillsatte lite mer smör än vad som är brukligt eftersom saffran tenderar att göra kakor torra, men den malda mandeln bidrog dels till "crumbles" och dels till att skorpan blev något segare än innanmätet - bättre tugg, liksom. I samma veva kunde jag också konstatera att det där med att mjöla den smörade madeleineplåten också är fullständigt meningslöst om man som jag har har en nyare non-stick, det fungerar bra med bara smör.

Nu hävdar kanske en vän av ordning att jag borde göra två satser till - en med delade ägg och mald mandel och en med genoise utan mandel - men si det finns det inte riktigt tid till dessa dagar.

Så det här receptet får bli min julklapp till er och samtidigt vill jag passa på att önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Tack för att ni har läst, kommenterat, hejat på och tipsat under året som gått (tänk att folk undrar varför i hela fridens namn man skänker bort recept utan ersättning?) Vi hörs efter helgerna - då vänder ljuset och vi slipper taskig skärpa i matbilderna.

Saffransmadeleiner

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 24 st, 2 bleck

Tid: ca 1 timme 45 minuter

Trött på julen? Jamen skippa saffranet då och hitta på någon annan smaksättning - chokladdoppade är inte alls dumt. Då kan du också minska mängden smör något. Madeleinebleck är kul att ha och finns både hos större kökskedjor och i nätbutikerna.

• 4 st ekologiska ägg
• 2 1/2 dl vetemjöl
• 1 1/2 dl strösocker
• 2 1/2 dl mald mandel
• 100 g smör
• 1/2 citron, zesten
• 1/2 g saffran
• 1 nypa salt
• florsocker

1. Skålla och mal mandel.
2. Smält smöret och låt det svalna. Stöt saffranet noga med en sockerbit och lös upp det i smöret.
3. Genoise: Blanda ägg och socker i en skål över ett vattenbad och värm under omrörning till fingervarmt. Sockret smälter och blandningen kan sedan vispas några minuter till imponerande volym.
4. Sikta mjölet och vänd ner det i smeten med saltet, använd slickepott. Ta undan en klick smet och rör ihop med saffranssmöret först, innan du vänder ner även det i smeten.
5. Tillsätt den malda mandeln och zesten och blanda försiktigt. Täck över skålen med plastfolie och låt smeten svälla i rumstemperatur i en timme.
6. Ställ in ugnen på 200 grader och smörj en madeleineform med smält smör.
7. Klicka en sked smet i mitten av varje "snäcka", fyll inte försänkningen helt.
8. Grädda i knappt 15 minuter eller tills kakorna är gyllenbruna med något knapriga kanter. Efter några minuter i ugnen sväller den karaktäristiska "puckeln" upp i mitten av varje madeleine.
9. Låt svalna, sikta över florsocker och förvara i lufttär burk. Kakorna blir faktiskt ännu godare efter någon dag. Underbara att doppa - de suger glatt upp vilket te du vill - men jag skulle nog föredra lapsang souchong före Prousts lindblomste under kyliga dagar.