Det går att göra mackor av allt, det är grundregeln, och idag gör vi en väldigt lyxig macka på blötdjur.

-Mums Anders, bra formulerat, det lät gott.

Inspirationen till mackan kommer från New Orleans-klassikern ”po’boy”. Namnet härstammar från "poor boy" som på louisianadialekt blir po’boy, och mackan sägs vara döpt efter strejkande bilfabriksarbetare. Traditionellt görs po’boy på baguette men jag tycker ett grovt mörkt bröd passar bättre till min ostronvariant av mackan.

För övrigt så borde folk upptäcka amerikansk remouladsås i högre grad. Det kan ju så klart göras på tusen olika sätt men gemensamt är att den aldrig smakar så trist som den danska varianten som är så vanlig hos oss med majonnäs, curry och bostongurka typ.

Jag älskar ostron, både råa (levande) och tillagade och ostronsmaken går verkligen igenom i det här receptet. När man har plockat ut ostronen ur skalen och ska lägga dem i marinad blir det dock lite deppigt, det är ju nästan ingen mat man har fått för sina surt förvärvade penningar. Känns det alltför jobbigt så ersätt för all del ostronen med blåmusslor. Välj gärna färska musslor som ni snabbt kokar i lite vin, eller frysta funkar också bra.

Jag vet inte vad ostronodling har för miljöpåverkan. Blåmusslor är i alla fall prima käk att stoppa i sig för samvetets skull och med tanke på den lilla mängden kött det här verkligen innehåller så tycker jag gott att receptet klassificerar in som fegvego.