Rabarberclafoutis med kvanne
Har man varit uppe i ottan för att sedan tillbringa förmiddagen i en kvalmig simhall, som hejaklack under ett distriktsmästerskap, är man väl förunnad en treat efter middagen. Och vad passade bättre än en clafoutis med rabarber denna strålande vecka när vårsolen fått alla stjälkar i min rabarberklocka att lyfta locket?
Den franska puddingen har jag gjort många gånger förut, men det brukar snarare vara högsommarens aprikoser och körsbär som hamnar i pannkakssmeten. I de fall jag använder stenfrukt tycker jag om att smaksätta med den mjuka innermandeln i de krossade kärnorna, men idag fick den bero. Vi planterade nämligen om våra kvanneplantor och jag skar ett par stjälkar av den till rabarbern.
Användandet av kvanne får väl betraktas som nordens första egentliga kulinariska export, så stort genomslag fick den genom vikingahandeln att den hittade ända ner till södra Frankrike, där den så småningom blev en oumbärlig ingrediens i likören Chartreuse. Kvanne och rabarber är en klassisk kombination då den förstnämnda inte slår ut de friska rabarbertonerna utan lägger sig som en smäck i andrastämman. Mina kvanneplantor har stått på ett grusigt, torrt ställe och vägrat skjuta iväg på höjden, men när de väl gör så får de en än mer intressant, kryddig sötma som jag gärna experimenterar vidare med i saft och sylt. Har du tjocka stänglar kan du kandera dem. Söt kvanne i bak och desserter gör även att du kan minska mängden socker.
Rabarberclafoutis med kvanne
Receptmakare: Anna Billing
Portioner: 5-6
Tid: ca 30 min
Bra alternativ till smulpaj när du vill slänga ihop en snabb dessert med säsongens frukt och bär. Servera med glass, vaniljsås eller lättvispad grädde. Om du inte har kvanne i kan du smaksätta med en gnutta kanel. Använder du driven rabarber behöver du inte skala den först.
- 1/2 kg rabarber
- 4 kvannestjälkar (späda)
- 50 g smör
- 1/2 dl mjölk
- 1/2 dl vetemjöl
- 1/2 dl socker
- 3 ägg
- 1 nypa salt
- 1 nypa vaniljpulver
- Till rabarbern:
- 2 msk socker
- Smör till stekning
- Florsocker
- Ställ in ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna.
- Ansa och skär rabarbern i tre centimeter stora bitar. Skiva kvannen tunt och centimetertjockt över stjälkarna. Stek i panna med en rejäl klick smör och socker. Bitarna ska mjukna men inte kollapsa. Ställ åt sidan.
- Vispa mjölk och ägg med det avsvalnade smöret. Rör ner mjöl och socker och smaksätt med salt och vanilj.
- Smörj 5 små formar med smör och häll i smeten. Fyll på med rabarber- och kvannebitar så högt du vågar.
- Grädda i mitten av ugnen i 25 minuter tills clafoutiserna är härligt pösiga. Pudra över med florsocker och servera asap med tillbehör innan de sjunker ihop.
Kommentarer
Kvanne, ja si det var något helt nytt för mig. Tack för en mycket inspirerande blogg! /hils Sofija.
Kvannebladen?
Tack ska du ha, Sofija!
Peter: Ja? Skrev jag fel nu? Stjälkarna är det som ska med, fast jag hade i lite blad med för att, tja, fylla ut. Mina stjälkar var bara lillfingertjocka och knappt 25 cm långa, men om man har stabbigare kvanne nöjer man sig med stjälken.
Läste någonstans att man annars kunde använda bladen som tobakssubstitut, nyfiken?
Jag är nyfiken på allt. I Yngve Ryss eldbok står att samer rökte torkade blad för att markera att det fanns människor där så att vargen höll sig borta. Det smakade nog inget vidare.
Ryds eldbok...
HÄRLIGA SMAKER!
Hur har du fått tag i Kvanne? Kan man köpa plantor, gärna i Stockholm. Jag har sett Kvanne i fjällen och på västkusten men aldrig nära mig.
Wow! Schnyggt. Kul smakkombo, jag tänker bara gin när jag tänker kvanne.
Spännande med kvanne som jag aldrig hört talats om, men mamma intygar att det finns hemma i hennes trädgård.
Peter: Det var säkert fjällkvanne, den har alltid varit en samefavorit.
Martina: Ja!(Syster din och jag pratade btw om en lunch på tre man hand sist vi sågs)
Annika K: Var man köper plantor i Stockholm tror jag jag överlämnar åt våra läsare där,Zetas handelsträdgård kanske? Jag köpte min kvanne på Åbergs i Öja utanför Ystad, men kvanne är en ört som du lätt kan så och som frösår sig när du låter den gå upp i blom/frukt (sedan dör moderplantan). Kvannefrön hittar du här: http://www.runabergsfroer.se/?m=266
Pia: Ja där används ju också roten! Kanske våga sig på en Gin Angelica med kvannesaft?
Hanna: Så bra, då vet du vad du kan pyssla med under semestern :)
Samernas och din kvanne är åtminstone samma art: archangelica (mäktigt namn förresten). Det finns även en strandart av kvanne som skall ha samma egenskaper.
Jag kan bara komma ihåg att jag jag smakat på kvanne en gång, när jag var på fjällvandring och tog en tugga ur en grov stam. Jag minns inte vad det smakade, jag var ung och oförstörd då.
Ja, jag brydde mig inte om att gå in på de olika ovan, hade inte riktigt tid. Men om någon skulle fixa lite fjällkvanne hade det varit roligt att jämföra :)
Oj, de var jättefina! O såå goda de verkar!
Tack ska du ha, Emilia!
Jag tror jag dör vad gott! Skickar du hem en till mig?
Vad spännande med ett recept som är så mycket mer än ett recept! Blir nyfiken på kvanne och vikingarna =)
Chokladtossig`? titta gärna in i min chokladvärld! :)
Tina: Förlitar mig på din goda fantasi ;)
Lo: Tack, finns mycket mer spännande saker om kvanne som jag i hastigheten inte fick med. Gräv på!
Sara Louise: Tjejen, du spammar. Delta gärna i samtalet istället om du har något du vill förmedla :)
Röka kvannebladen - synd att jag såg den kommentaren för sent *s* Nu har jag ju slängt dem. Jag tyckte kvannesmaken gick igenom lite för mycket. Men samtidigt måste jag prova att kandera den :)
Roligt att du gjorde den, Maria. Nu kanske tjockleken på dina och mina kvannestänglar var olika, svårt att säga så här i efterhand. Och så tycke, smak och sockermängd, förstås :)
Sidor