Den här soppan … Ja var börjar man? Kanske med att tala om att hela familjen åt av den. Till och med den petigaste av tonårspojkarna, även om det gick åt en hel del majschips. Sen måste jag förstås nämna att den bara vinner på att sparas i kylen. Och att den klarar en infrysning galant. Frys den gärna i portionsförpackningar så har du en perfekt lunchlåda.

Svarta bönor behöver alltså inte blötläggas. Men om du gör det ska du koka dem i blötläggningsvattnet för att komma åt all den färg som ger soppan dess dramatiska färg. Men mest färg får du när du kokar torra bönor. Fördelen med blötläggning är att koktiden förkortas samt att bönorna blir något snällare mot magen. Och att en del av fytinsyran bryts ner, du vet det där förtretliga ämnet som bland annat gör det svårare att tillgodogöra sig järnet i bönorna.

Varför jag inte sjuder bönorna mjuka med övriga ingredienser? Det kan du förstås göra. Men jag tycker att de aromatiska ingredienserna tappar i charm när de får sjuda drygt två timmar. Dessutom kan ålderstigna bönor vara ogina och vägra mjukna helt när de kokas med de syrliga tomaterna. Edit: Nu har jag provlagat ett flertal gånger på olika sätt. Bönorna smakar verkligen bättre och blir krämigare om man kokar dem separat.