Torrstekt fläsk med plommon och sticky rice
När jag gick på IHM hade vi en rödlätt lärare som påminde lite om Tom Selleck. Vi kallade honom för Köttet, dels för att hans naturliga färgskala var provocerande skär, men framför allt för att han trots detta rörde upp en storm av aggressivt erotiska känslor hos oss kvinnliga studenter. Inför vår första lektion hade han skrivit ordet Valkommen! över hela vita tavlan. När han hälsat på alla lämnade han rummet varvid jag gick fram och skrev dit de två saknade prickarna. Sedan började lektionen. ”Problemet med de flesta av oss är att vi är programmerade att leta efter fel”, inledde Köttet. ”Istället för att se till helheten och det som är bra, lägger vi kraften på bagateller och fokuserar på det som är dåligt. Felsökeriet får oss att känna oss lite duktigare än andra just då. Tyvärr gör det oss i längden oförmögna att skapa någonting eget och vårt öde blir att försöka bromsa andra.”
De orden är fortfarande någonting av det klokaste jag hört i en lektionssal. Och Köttet, om du händelsevis skulle råka läsa, det här är för dig:
Torrstekt fläsk med plommon och sticky rice
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 1 timme och 15 minuter
- ca 1 kg fläskkarré i bit
- kinesisk soja
- 6 plommon
- 3 dl glutonious rice eller råris
- 6 – 7 dl vatten
- 1/2 dl ostronsås
- 3 stjärnanis
- 1 kanelstång
- 1 msk asiatisk fisksås
- Sätt ugnen på 200°C.
- Skär köttet i så tunna skivor du kan och lägg ut över bakpappersklädd plåt. Häll på massor av kinesisk soja och vänd köttbitarna så att sojan kommer åt på alla sidor. Sätt in i ugnen, ca 1 timme.
- Halvera plommonen, strö lite salt och kanske lite socker över snittytorna och ställ in på plåten tillsammans med köttet efter ca 30 minuter.
- Koka riset med ostronsås (vispa ut den i vattnet om den är tjock), kryddor och fisksås. Om du som jag är halvkass på att koka ris kan spara några deciliter vatten och tillsätta dem mot slutet om/när riset kokat torrt men ännu känns lite för hårt.
- Servera med limeklyftor och tunnskivad gurka om du vill (strimla köttet behöver du inte heller göra, det är mest för att det skulle bli snyggt på bilden). Koriandern kan du också strunta i om du inte är mig eller Jorma. Och ja, jag vet att det är glasnudlar på bilden men det blev inte lika gott som riset.
Kommentarer
Åh herre, Lotta, jag säger som Jorma; det här kan vara det perfekta receptet!
Haha, jag vet inte om det finns perfekta recept men det här ger mycket tillbaka i förhållande till arbetsinsatsen och det är i alla fall min definition av ett bra vardagsrecept.
Att frukten återkommer beror på att den fungerar, inte bara som smakelement, utan också som en sorts sås. När plommonen bakas med salt tills de kollapsar, blir de som en sorts saftig grönsak med massor av syra. Och eftersom köttet ska vara lite torrt – som hårt stekt sidfläsk ungefär – och riset mest är klibbigt, behövs det lite extra saftighet någonstans.
Tack.
Köttet lämnar jag därhän matmässigt eftersom jag tillhör folket som icke äter dylikt (men ro hit med en krabba och jag äter som en tok). Men liksom andra snor jag direkt Köttets kloka ord och använder i läraryrket. Jag håller på att få spader på att vissa elever just hakar upp sig på felaktiga detaljer (som t ex saknade prickar) istället för att se helheten.
Like!
Sprid Köttet! Fläsket kan de äta som gillar sådant. Om jag skulle göra en vegetarisk variant skulle jag föreslå stora portabellasvampar som ugnsbakats med soja och lite olja (minska på tiden och sänk ugnstemperaturen lite – svamp och plommon går nog klart på 175°C på ca 40 minuter). Också mycket gott.
Esmeralda - du scrollar genast ner till halloymun och stannar där. Det äts alldeles för mycket kött i det här landet som det är, vi behöver fler vegetarianer, inte färre.
Tack Hjalle och puss på dig gamle vän.
Lysande som vanligt, Lotta. Både text och recept. Köttet satte en påle i mitt kött.
Tre dygn in i vegetarianlivet gör jag misstaget att snegla på din ljuva blogg. Och damp fföljdaktligen rakt ner i köttmumsarstadiet igen. Jag ger upp. Jag klarar det inte. Jag kräver kött likt en vampyr kräver blod! Ge mig mer!
Oj vilken klok lärare. Jag måste sno hans inledning till min egen undervisning.
Sojafläsk, Plommon (gjorde du inte liknande persikor för inte så länge sedan?), sexig gurka och korriander. Jag kan tycka att det här är det perfekta receptet. I want no more, this is it!
Jag kan sluta läsa bloggen nu. Jag har fått allt jag vill ha.
Tack så mycket.
Man kan ju bli köttälskare för mindre!
Tänk om han råkat ta med sig pennan ut.
Det här ska jag testa när jag får fläsket från Domta!
Gud så vacker bild! Är man så snygg behöver man egentligen inte vara god. Men det låter vansinnigt gott också.
Oj vilka klockrena och mycket tänkvärda ord! Får jag låna citatet till min blogg?
Tack för en bra blogg (säger alacs, som nog i princip aldrig kommenterat här förut)
Vilken historia! Fläsket verkar inte så dumt det heller!!
Åhhhh men jag kan inte låta bli; TILL!
Efter att ha läst om era aggressivt erotiska känslor inför den rödlätte, måste jag säga att det halverade plommonet genast skapade egna associationer. (Fast det kanske bara är jag som har småekivok fantasi...)
Stilig bild, vill genast prova, men glutonius rice? Vad är det?
Ris som fäller ut mer stärkelse i kokvattnet vilket leder till väldigt klibbigt ris. Finns att köpa i asiatiska livsmedelsbutiker.
såschefen: haha, felsökeri!
Underbart Lotta! Gick också på IHM och hade en pillemarisk lärare som tidigare varit sockerbolagschef. Han brukade berätta om hur listigt sockerbolaget lyckats sälja icke helt raffinerat socker, med mer smak och till ett högre pris, åt konfektyrindustrin.
Det här är mitt favoritrecept hittills. Sååå himla gott. Cooking is as we speak.
Sidor