Taffel

NÅGON här längtar tydligen efter höstsäsongen vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att mina favoritsmaker är umamibomber med jordton och dylik smutsig skitton, läs svamp, tryffel, bakad kål, rejäla oljor och betor. När det dessutom har regnat hela sommaren vilket gynnar både spindlar och svamp (den ene har jag fobi mot och den andre älskar jag, you do the math) så dignar till och med svennebutikerna av ekologisk svamp och kantareller vilket får mig att spontanskriva Halleluja!

Detta är resultatet efter att jag och Karln kom fram till att ingen vi nånsin träffat har ogillat Sataysås, även känd som jordnötssås. Denna insikt kom sig efter flertalet druckna STÖL på Möllevångstorget efter en diskussion som fastslog att sushi är Stockholms svar på pyttipanna medans det i Malmö råder en obotlig kycklingspett-med-jordnötssås-feber.

Ni kanske minns beurre blanc som den där såsen man får/gör ibland till fisk eller pocherade grönsaker som smakar syrligt fett men som inte är mycket roligare än så (förlåt alla franska kockar någonsin amen). Om klassisk beurre blanc är en traditionell pappa med beige rock och portfölj, är den fluffiga dippversionen samma pappa fast med New Balance sneakers och flanellskjorta. Lite tillfulat avslappnad med andra ord. Såsen tillagas på klassiskt Julia Child-vis varefter man antingen äter den som den är eller låter den svalna varpå man mixar upp den till en fluffig smördipp.