Taffel

Ni har väl läst Isobels inspirerande inlägg om borgarlyx, där en pärlhöna fick en passande, ståndsmässig sista resa? Nästan i skam smusslade jag häromdagen ner en gemen standardkyckling i korgen inne hos min lokala livsmedelslangare för att göra en liknande rätt – men helt utan det skimmer från ett högre stånd som en ädel pärlhöna kan ge. Olika falla ödets lotter. En pippi serveras på mahognybord, den andra på grovhyvlad furu.

Stående vid köttdisken fick jag syn på några riktigt fina bitar kalvlägg i skivor. Alla som ids läsa det jag skriver vet att jag nördat in på märg den senaste tiden, och kanske var det den mjälla klicken kalvmärg i läggens mitt som gjorde dem mer eller mindre oemotståndliga. Men kalvlägg tar tid. Med bara några timmar till middagen hade jag inte mycket val. Det blev en tryckkokarmiddag.