Taffel

Jag ska blogga mer om Sardinien, men jag är inne i en rätt oinspirerad period (läs: Novemberdepression där jag lever på vita kolhydrater och kommisarie Brunettis äventyr) och dessutom smälter jag fortfarande minnen från denna underbara och lätt kaotiska resa. Men under tiden kan jag inte undanhålla er det här lite pilliga men ändå enkla recept. Så gott att vi lyckades sätta i oss hela formen på två personer på ren vilje. Det är något alldeles visst med kombinationen vita kolhydrater, rökt grisfett, söt trattkantarell och så mycket svampumami att det nästan är oförskämt.

Jag vet ärligt talat inte ens var jag ska börja. I en vecka blev jag runtslussad i norra Sardinien för att uppleva det allra bästa. Jag kved till och med en gång om att man åtminstone skulle kunna operera bort en njure och en lunga för att få plats med lite mer magsäck, så riklig var maten. Sardisk mat präglas av stora regionala variationer. Vid kusten äter du fisk.

Det var ju ett tag sedan nu. Jag har jobbat större delen av sommaren (kock på ett behandlingshem, jättekul! Men mer om det en annan dag). Jag har plockat frukt och bär och nässlor och ramslök och tja, somrat mig i största allmänhet. Men nu är det höst och inga ursäkter finns längre för att bloggen ska stå övergiven.