Taffel

Följande utspelar sig varje år:
December. "Nu är dom här!" utbrister jag när jag ser de första blodapelsinsnäten i affären. Jag plockar glatt på mig ett kilo och börjar fantisera om vad jag ska göra. Blodapelsin med mascarpone och kanel, blodapelsinsorbet med cinzano orancio, fruktsallad med anislag. Men först ska de avnjutas precis som de är. Jag skalar den första apelsinen så snart jag kommit hem. Den är helt igenom gul. Gul och sur. 

Vanligtvis innehåller mina drömmar ingen mat alls. Eftersom nästan all min vakna tid går åt till att tänka på vad jag lagar, vad som ska lagas och vad jag skulle vilja laga antar jag att hjärnan tar hand om sådant som inte får tillräckligt med tankekraft dagtid. Under skakiga perioder dyker dock maten upp även nattetid. När jag för en kort period testade bikram yoga hände det här. Efter att jag under två veckors tid känt mig ständigt bakis på grund av vätskebrist slutade jag med denna bisarra träningsmetod. Vem vet vilka desserter som hade kunnat dyka upp om jag hade fortsatt. 

Ibland fuckar livet upp så pass mycket att en skiter i om ens föda är fryst fiskgratäng i resten av livet. Min vår har varit som en enda gigantisk frysrätt. Vägen tillbaka till matfröjden har varit mödosam men bland annat vill jag tacka en annan slags gratäng, en minnesvärd potatisgratäng, som liksom satte kursen. Och så en dag i augusti stod jag i det minimala köket/den generösa kokvrån och funderade över vad jag skulle kunna hitta på med lavendelsockret som tillverkades förra sommaren. Då visste jag att allt var som vanligt igen, fast inget är som det var. 

Jag är på ständig jakt efter krull på tungan. Alltså det som händer när man stoppar en sked syrlig filmjölk i munnen. Den ska vara riktigt, riktigt syrlig. Min bästa filmjölksupplevelse var länge min första klunk av - inte filmjölk, utan tysktillverkad kärnmjölk (som jag hittade i polska hyllan på matdax i Hagsätra). Supersyrlig och så mager (mindre än 1 % fett) att det sura fick fritt spelrum. Samtidigt var den så pass tjock att jag kunde klassa det som en filmjölksprodukt. Efter detta krulliga minne spanade jag länge efter kärnmjölk på andra ställen men kammade noll. Men så, i somras sprang jag på kärnmjölk från Wapnö gårdmejeri när jag gick vilse på Ica Kvantum i Liljeholmen.