Taffel

Jag är på ständig jakt efter krull på tungan. Alltså det som händer när man stoppar en sked syrlig filmjölk i munnen. Den ska vara riktigt, riktigt syrlig. Min bästa filmjölksupplevelse var länge min första klunk av - inte filmjölk, utan tysktillverkad kärnmjölk (som jag hittade i polska hyllan på matdax i Hagsätra). Supersyrlig och så mager (mindre än 1 % fett) att det sura fick fritt spelrum. Samtidigt var den så pass tjock att jag kunde klassa det som en filmjölksprodukt. Efter detta krulliga minne spanade jag länge efter kärnmjölk på andra ställen men kammade noll. Men så, i somras sprang jag på kärnmjölk från Wapnö gårdmejeri när jag gick vilse på Ica Kvantum i Liljeholmen.

Jag väntar på nästa del i Malins fettföljetong så som andra väntar på nästa avsnitt av tv-serien The Affair. Själv har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka förstå vad som gör ett fett lämpligt för fritering. Jag har tragglat mig igenom kemirapporter, hamnat i konstiga avkrokar på internet och läst åtskilliga hyllningar till istret och för det mesta har det slutat med att jag har fler frågor än vad jag började med. Det har varit ett fett kul äventyr som jag kan längta tillbaka till.