Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här. Men på vissa restauranger ger jag nästan fasiken i vad de lägger upp på tallriken. I varje fall så länge det är ätbart och inte äckligt.
Eller ja, det får gärna vara gott – men jag förlåter just dessa restauranger i varje fall för ganska mycket.

Jag har överseende med att revbensspjällen smakar just rakt av grillade revbensspjäll och inte ger mej dåndimpen av nya exotiska smaker.  Så länge mitt lerkrus är fyllt till bredden med mjöd!

För jag älskar medeltidsrestauranger. Jag är hemskt förtjust i att göra tidsresan till medeltiden, jag njuter av att personalen fnyser åt veklingar som tigger bestick och inte klarar sig med händerna. Rätt ska vara rätt. Och nej, du kan faktiskt glömma kaffe på maten. Här, ta lite mer mjöd iställlet!

Det finns nog många som inte håller med mig. Många som tittar snopet på maten och som inte blir ett dugg gladare av att en gycklare sitter intill dem och citerar sonetter, eller att eldslukare, lutspelare och annan pöbelartad underhållning kommer och stör dem mitt i maten. Som inte tycker att det är skoj att nån okänd människa i lustiga kläder sätter eld på deras handflata. Jag suckar och funderar på att gå över till deras långbord, slå näven i träet och uppmana dem att sluta sura. Vad sägs om en bägare mjöd förresten!

Det finns ingen medeltidstrend i matvärlden nu, måste jag sorgeligen erkänna.  Visserligen är vi alla väldigt återblickande, vi vill tillbaka till naturen, vi vill ha vård surdegsbröd stenungsbakat, vi vill ha maträtterna fyllda med ogräs, vi vill ha närproducerat och ekologiskt som det var förr, vi vurmar för Noma och fnyser åt E-medel och aromer.

Tyvärr tror jag inte att medeltidsrestaurangerna är de som serverar den mest bakåtblickande maten alla gånger. De fokuserar på att serverar en upplevelse runt omkring maten istället för på tallriken. Om fler gourmeter där ute ville punga ut inte bara för maten på tallriken utan även kalaset i kring skulle det möjligen kunna hända saker.

Men våra fin-restauranger är fortfarande alldeles för välstädat estetiska i ljusa färger och minimalistisk inredning. Ja, med några undantag som bekräftar regeln. Varför ges det så få banketter på våra finrestauranger? Det behövs en mer uppsluppen stämning och färre skjortor knäppta ända upp.
Kan inte restauranger som Matbaren, Sjögräs, Lux och Franzén / Lindeberg ta över restauranger som Sjätte Tunnan och skapa magi för mage och hjärta med sockrade gödtuppar, torkat bröd, honungssmör och ångande köttpajer? Vågar ingen där ute ge oss en Bankett från en bondes härd av det allra mest vågade slag?
Och glöm för guds skull inte mjödet!

(Fotograf: Johan Jönsson)