Jag har inte hoppat jämnfota över Ramen-soppe trenden som dragit förbi storstaden. Jag har testat lite olika ställen och plikttroget sörplat i mig sopporna men genast känt att jag måste springa ett 100-meterslopp till närmsta café för att trycka lite kolhydrater. Ofta har jag tyckt att sopporna varit för tunna och utan fett, nudlarna har varit för välkokta,  jag har saknat tuggmotstånd eller känt att sopporna varit lite väl mycket fusion. Har liksom inte känt mig nöjd och därav den akuta längtan efter kardemummabullar.

Kanske hade jag fortsatt mitt sura nudelsoppetantsliv om det inte hade varit så att jag i somras åkte på honey moon till Japan (jo, jag tillhör den kategorin av nygifta som tycker det är mycket roligare att se min älskling bakom en nudelskål än under en palm). Om Japan och japansk mat kan man säga enormt mycket men det jag tänkte säga är att poletten trillade ned, och jag förstod storheten med Ramen. Det var inte så att vi åt på några välrenommerade ställen utan vi åt där vi hamnade.  Det sista sörplet var till och med på flygplatsen när vi var på väg att lämna landet.

Det första sörplet var den första dagen. Jetlaggade tog vi några stapplande steg ut från hotellrummet och hittade ett ställe i kvarteret. Först förstod vi inte vart man skulle beställa men den vänliga servitrisen visade ut oss på gatan igen. Så klart att man beställer i en vendingmachine! Ja alltså inte själva nudlarna men man trycker på en bild, stoppar in en sedel och ut kommer en biljett där det står vilken skål man beställt. Den lappen lämnar man till personalen och sen tar man ett bord. Väldigt bekvämt för en utlänning som annars kan ha det lite svårt att göra sig förstådd. Den första soppan var helt magisk. Jag beställde spicy creamy miso och den är nog fortfarande etta på min egen interna topplista.

Oftast brukar man säga att det finns tre typer av ramensoppor - salt, soya och miso - som sen görs i en mängd olika varianter. På Kyotos tågstation fanns Ramen-street (https://www.kyotostation.com/kyoto-ramen-street-kyoto-ramen-koji/) där man kunde smaka sig igenom landets alla olika nudelsoppevarianter. Vi testade så klart inte alla men de sex soppor vi åt hade några gemensamma beröringspunkter. För det första var buljongen smakrik med tydliga fettdroppar på ytan. Fet är fel ord men det kändes att buljongen var välkokt som i välgjord. För det andra var nudlarna alltid al dente och bjussade på det där tuggmotståndet jag tidigare saknat. Dessutom var buljongskålen alltid enorm, ca 4-5 dl, och alltid rykande het. Och ingen nudelsoppa var den andra lik. Ibland var soppan toppad med lite krispigt grönt, ofta valde jag extra chili, på något ställe fick man skala det mjukkokta ägget själv eller så låg det ett sojapicklat dito på nudlarna. Ibland var nudlarna krulliga och ibland var de raka. Und so weiter...

Sen hemkomsten har jag längtat efter Ramen men vid mina tidigare försök till att laga (soja) ramen hemma har jag känt att det inte riktigt varit värt mödan. Denna gång lyckades jag riktigt riktigt bra och skillnaden var helt enkelt att jag hade en referens. Jag visste vart jag skulle lägga ribban för att dra ännu en friidrottsreferens. Innan jag gick ut på shoppingrunda kollade jag i kokböcker och googlade recept och det var nästan så att inspirationen tippade över i ett utmattningsyndrom. Att koka ramen tar lång tid och det finns enormt mycket recept och regler som kan följas.  Ja, jag säger kan för jag tycker man kan göra precis som man vill så länge det blir gott. Till slut bestämde mig för att gå på magkänslan och göra en rostad fläskbuljong med miso och chiliolja. Jag har läst att japanerna kokar fläskbuljong kraftigt men jag lät denna sjuda på medelvärme utan lock som jag brukar.  Köttbenen hittade jag på min närmsta, ganska stora, Coop-affär. Jag picklade bara äggen i 4 timmar för jag ville återanvända marinaden från fläsket och tyckte att 3 dagar är lite väl lång väntan på mat.  Och till chilioljan använde jag både koreansk och kinesisk peppar. En Japan hade säkert svimmat på fläcken över alla "regler" som brutits men det blev gott. Det enda jag inte orkade göra var nudlarna. Under tiden buljonen kokade tog jag med äldste sonen på Pokémon-promenad och köpte färska äggnudlar på den asiatiska affären i kvarteret. Kändes ganska japanskt det med.

PS: Vill du äta god Ramen-soppa i Stockholm rekommenderar jag Spicy Miso på Totemo på S:t Eriksgatan.