— Jag skulle vilja ha några sjötungsfiléer, tack, sa damen med beige mockajacka och dyrslingat hår som stod strax bredvid mig vid fiskdisken på NK Saluhall i lördags.
Eftersom det ösregnade och hennes jacka var snustorr måste hon antingen ha haft ett mycket stort och heltäckande paraply eller åkt bil till NK. Jag ska inte säga att jag inte var en liten smula avundsjuk. Själv hade jag vatten i skorna.
— Vi saluför inte sjötunga, svarade expediten. Hon såg förvirrat upp på honom. Sköt håret från ansiktet. Ett berlockarmband klirrade.
— Ursäkta?
— Vi säljer inte sjötunga längre.
— Men, eh, varför då?
Hennes undran verkade helt äkta.
— Utfiskningen. Vi säljer inte marulk, ål, rödtunga, rödspätta eller hälleflundra heller. Och bara kravmärkt torsk.
Efter denna upprabbling stod damen tyst.
— Men jag har filéer hemma och behöver några till, kom det till slut.
I veckan har Greenpeace kommit med en rapport om hur de svenska kedjorna av mataffärer hanterar fiskförsäljningen. Föga förvånande fick ingen godkänt. Ica var närmast. Det Greenpeace kräver är sådant som att man inte ska sälja rödlistade arter, att det ska finnas bra märkning, att affären ska stödja ett uthålligt fiske genom sin inköpspolicy och sina leverantörer.
Nu handlade detta om de stora kedjorna, där mycket fisk finns i frysdisken och dit den uttalat fiskintresserade konsumenten kanske inte i första hand söker sig. Men vid en tur runt Stockholms fiskdiskar ser det ännu sämre ut än på kedjorna. På Lisa Elmqvist i Östermalmshallen frossar man i rödlistade arter, vid en snabb överblick var det enda icke-rödlistade i hela affären strömming och en del av skaldjuren. På Melanders Fisk i alla saluhallarna är det nästan lika illa.
I det läget är det en glädje att stöta på NK-hallen.
— Vi bestämde oss om ålen redan inför julen, säger Annika Andersson, som är kvalitetsansvarig på hallen och jobbar i fiskdisken.
— Vi sålde av den ål vi redan hade men vi köpte inte in någon ny till helgerna.
Sedan i januari gjordes en större genomgång och det övergripande beslutet fattades. Inga rödlistade arter skulle säljas alls. Det ledde till en revolution i disken, nya arter måste ju till om man alls ska kunna ha något att sälja. I stället för tungor: flundror. I stället för torsk: kolja. Kravodlad lax och torsk, sejrygg, makrill, odlad röding.
Hur har kunderna tagit det då, frågar jag Annika Andersson. ”Otroligt bra. Nästan ingen protesterar när vi berättar varför och massor av kunder blir jätteglada. Det var värre när vi tog bort gåslevern, då var det en del som protesterade. Men vi vill inte sälja den ändå.” Hon förklarar att det länge både funnits ett tryck från kunderna och ett aktivt intresse från personal och ägare i eko-frågor. ”Leverantörerna är också nöjda” fortsätter hon. ”Det här är helt nytt för dem, men de vill ju ha oss som kund, så då anpassar de sig snabbt.”
Inga nackdelar alls alltså. Varför följer då inga andra handlare efter? På Hav i Hötorgshallen har ägarna Pär-Anders Bergqvist och Anders Engvall talat om att gå åt ett mer hållbart håll i utbudet länge nu. Men ännu ligger ålen och marulken där i disken.
— Det vore ekonomiskt självmord att ta bort dem” säger Anders Engvall. Han pekar mot fiskhandlarna tvärs över gången.
— Om vi inte säljer så skulle folk bara gå dit.
Det är mindre än tre meter till närmsta konkurrent.
— Så vi säljer de rödlistade fiskarna, men försöker erbjuda alternativ också. T ex har vi satsat mycket på odlad fisk.
När jag besöker Hav ligger odlad sjötunga, piggvar, hälleflundra, seabream och torsk och trängs med den vanliga laxen och rödingen.
— Vissa säger ju att odlad fisk inte heller är miljövänlig, men det är ju ändå bättre.
Det är ju lite olika mellan odlingar, försöker jag, kanske kan man ha krav-märkt?
— Vi skulle gärna ha krav-märkt, men det är så otroligt litet utbud, vi har krav-räkor just i dag men det är allt.
Såklart att det är lättare för NK-hallen att gå före. Om man väl är där är chansen större att man handlar, även om det nu inte finns några sjötungefiléer. De säljer dessutom mer än fisk.
— Det är upp till kunden att välja vad de köper, säger Anders Engvall och pekar på räklådorna.
— Men kravräkorna kostar 3 kronor mer per hekto och de flesta vill inte betala mer än de måste.
fiskrensMen det är inte så enkelt. I sista hand är det förstås kundens ansvar vad som hamnar i påsen som får följa med hem, men fiskefrågan är ett härke av politik, lobbying, subventioner och internationell handel där ansvaret för att det finns fisk också för barnbarnen ligger alldeles för tungt på den enskilde konsumentens axlar. Alla bollar Svarte Petter vidare. Politikerna som medvetet eller omedvetet väljer bort en hållbar fiskepolitik för att inte stöta sig med regional- eller fiskeriintressen. Fiskarna som säger att de bara följer regler. Handlarna som säger att de bara säljer det som är lagligt.
Så ligger den utrotningshotade ålen där ändå och skäms i disken. Men det är inte den som borde skämmas.
Vill du smiska en fiskare, skälla på en politiker eller bekänna dina egna hiskeliga fiskaffärer? Lätta ditt hjärta här!