Vegopizza måste vara det näst bästa sättet någonsin* att lura sig själv. Åfyfan vad jag är nyttig, liksom. Extra lockande blir självbedrägeriet om man gjort pizzan själv. Knådat degen, grillat zucchinin, odlat basilikan. Man glömmer lätt att de där tjocka skivorna mozzarella inte blir fettfria bara för att de är ekologiska och svindyra. Och alla pizzabottnar är precis lika elaka mot blodsockret, oavsett om man knådat dem själv eller ej.
Men ändå, en hemgjord pizza är rätt förlåtande. Finessen är att den tar tid. Chansen är med andra ord inte stor att du svänger ihop en för att bota en bakfylla, eller för att du helt plötsligt blev vrålhungrig. Och chansen är inte heller lika stor att du vill ha både kebab, pommes och bea på. Och du kanske inte heller känner dig lika manad att äta upp den där sista biten bara för att den ligger på tallriken i stället för att ställa in resterna i kylen. Och du kan till och med göra små pizzor i stället för dasslocken du får på La casa kebab.
Fast risken är förstås att du gör en rejäl sats pizza med tanke på morgondagens lunchlåda och sedan finner att den var alldeles utmärkt som nattamat…
Men det är gott så. Ibland behöver man faktiskt få vara onyttig, och hemgjord vegopizza är ett av de allra bästa sätten. Det är ljuvligt gott, fettigt mättande och ett svagt gloriasken dröjer sig kvar vid dina tinningar. För det var ju i alla fall hemgjort. Och vego.
* Det bästa sättet att lura sig själv är sallad. För trots att man börjar så där jättenyttigt med ett par krispiga salladsblad och solmogen tomat och sånt så dyker det alltid upp …lite bacon för sältans skull, kanske? … eller den där smaskiga ostbiten du hade kvar i kylen? …varför inte några krutonger, brödet är ju torrt ju? …och en riktigt majonässtinn dressing på det, annars smakar det ju inget!
Kommentarer
9 svar till ”Självbedrägeri på hög nivå”
haha vadå är inte fett nyttigt nu? eller gömmer du kanske massa socker i din pizza ;)
Margit, grattis på namnsdagen.
Om man gör små pizzor kan man trycka i sig ännu mer. Vadå ätit mycket, de var ju så små?
Patrik:Även om man tillhör fettfamnarna är pizzan en katastrof. För pizzabotten består ju bara av kolhydrater. Väldigt snabba sådana, vilket inte är mycket bättre än rent socker.
Så ja, man kan säga att det göms en massa socker i en pizza.
Siri och pappa: Tack!
Anna: Sant! Och så undrar man sedan varför man är så konstigt mätt. :)
Nu är det ju faktiskt så att man ibland behöver fett och snabba kolhydrater…..gräsklippning, damsugning, språngmarschen till/från bussen, stora skrattattacker mm, eller ibland bara för det stora suget… Inte ska man missunna sig.
Fettfamnare – eller kanske hellre fettkramare, låter faktiskt bättre än kolhydratfobiker, det är ju alltid bättre att ha en positiv inställning!
Vitt mjöl är ungefär jämnställt med socker bäringsmässigt. Men pizza har lägre GI tack vare fettet och att en del av stärkelsen i skorpan blir resistent.
Kalori in – kalori ut säger jag. svårare än så är det inte och allt överskott av kolhydrater och proteiner blir fett. så grym är kroppen! det du inte gör dig av med samlas på lager för svårare tider.
En middag som ger både mättnad och gloria! Vad mer kan en människa önska?