Gårdagen var en riktigt trist kulinarisk tillställning, trots de bästa intentioner.
Vi har tidigare haft möss under diskbänken vilket jag upptäckte när det plötsligt rörde sig i soppåsen. Ut flög en mus. Paff som jag blev bankade jag ihjäl den med sophinken. Inte vidare charmigt, jag vet, men jag blev så chockad att jag inte hann tänka.
Efter gillrande av fällor (små bitar snickers var oslagbart!) smällde det under diskbänken elva gånger på två dagar. Sedan dess har det varit knäpptyst. Inte ett pip har hörts. Tills nu.
Igår upptäckte vi att det varit möss på diskbänken. Ve och fasa! Det var bara att diska om allting i torkstället och skrubba mycket noga. Vi gillrade en fälla på diskbänken och visst hade den smällt i morse. Brr!
Efter att ha bekämpat skadedjur och dess härjningar var jag rätt less och mer less blev jag av gårdagens middag. Det var en sådan där dag då allt, verkligen allt gick fel.
Magnus hade plockat upp biff på City Gross. Köttkonnässörer som vi tror oss vara valde Magnus en förpackning av något som hette Stjärnkött som verkar vara Scans lite lyxigare sortiment. Mums tyckte jag och planerade redan för vad jag skulle skriva om hur skönt det är vi äntligen fått lite bättre märkning på det svenska köttet.
Men hej vad jag bedrog mig. Den biffen hade fungerat bättre att laga cykeldäck med. Det var nog faktiskt en av de sämsta biffar jag ätit: seg, tråkig och märkligt smaklös. Dessutom blev den för blodig, men det kan i alla fall inte Scan lastas för. Köp det inte för allt i världen – bli hellre vegetarian!
Till serverade jag någon slags roquefort-creme med hackade hasselnötter som smakade helt fel. Platt och själlöst och så inte jag att nästan blev orolig . Dessutom hade jag experimenterat med pommes duchesse av blomkålspuré. De sjönk ihop till nästan ingenting i ugnen och smakade följdriktigt nästan ingenting.
Och idag vet jag inte ens vad vi ska äta.
Kommentarer
11 svar till ”Om möss och misslyckad mat”
Attans att pommes duchesse av blomkålspuré inte funkade för det hade varit ett grymt GI-vänligt köttillbehör! Jag berömmer dig för tanken hursomhelst. Och funderar på om det kanske är värt prova igen, en dag när herr Murphy håller sig undan?
Nej fy ett sånt matmisslyckande. Men såna har vi alla ibland. Tanken är god men resultatet blir blaha. Idag ska jag göra min make lycklig och göra ugnsstekt falukorv med potatismos. Det har jag nog serverat en enda gång på våra sju år. Min stackars man som älskar korv.
Jobbigt med möss! Hoppas verkligen att ni slipper dem i fortsättningen. Tråkigt med köttet också, men då vet jag att jag inte skall välja det nästa gång jag handlar!
Ett bra tips mot möss är de elektroniska musskrämmorna som skickar ut infraljud eller utraljud eller vad det heter. Har hittills funkat hyfsat på mitt land. Jag har också hört att det ska funka att lägga ut svartvinbärskvistar runt om i huset.
Å, det är så trist när allt råkar haverera samtidigt.
Angående “pommes duchessen”: Det kanske är för lite stärkelse i blomkål(s-mos) för att det ska kunna hålla formen? Jag skulle åtminstone på en höft gissa att det som ger stabilitet till vanliga potatismostopparna är att stärkelsen hjälper till att klibba ihop dem. (Och att de är tillräckligt torra, antar jag, så att stärkelsekornen kommer i kontakt med varandra till att börja med.)
Blomkål innehåller väl inte särskilt mycket stärkelse alls? Om du har lust & tålamod att prova igen kankse du kan dopa nästa batch med lite stärkelse och se om det går bättre. Eller kanske äggvita, som bildar en protein-gel istället…?
Hm, nu blev jag experimentsugen.
Tack för Din chosefria inställning till möss.
De är ju en del av “livet på landet”
eller varför inte en kissekatt,bra musfångare., vad gäller kött, finns ingen älgjägare i er omgivning, godare kött finns inte ,
lycka till
Skönt att höra att även solen har fläckar och att du kan göra tråkig mat. Tro det eller ej (cyniskt men sant) men det kan inverka inspirerande på oss andra… Tack för att du delar med dig även av dina misstag!
Det händer oss alla, men man blir lika ledsen och nedstämd varje gång. Hur kunde jag tänka så fel?>/i> ältar man sedan, hela kvällen.
Det går över, som du vet, men det är jobbigt så länge det håller i sig.
Angelica: Ja, tanken är så god att jag inte tänker ge mig. :)
Anna-Eva: Ja, det borde jag laga snart till min man också. Vad är det med män och falukorv?
Emma: Nä, akta dig för det köttet!
HeMo: Svart vinbärskvistar låter intressant, men det är lite fel tid på året för det. Andra tips vi fått är enris och vitlök. Har inte hjälpt.
Lennart: Vi har fyra katter, men de är alldeles för lata. :)
Malin: Jag ska definitivt testa med äggvita eftersom det är stärkelsen jag vill undvika. Tack!
Örjan: Jo, de är onekligen det.
Catarina: Hehe, det är mycket jag misslyckas med. Men det är sällan så spektakulärt att det är värt att blogga om. Ibland blir det bara inte gott.
Annika: Jo, visst blir man besviken? Middagen ser jag alltid som dagens höjdpunkt och då är det inte kul när det blir lågvattenmärke av det i stället.
Hej Margit!
Jag förstår det här med att katterna är slöa… Varför jaga egen mat när man kan få av matte och husse… Det är som min Tyzan aka trädklättraren, jag fick ju ställa in en kattlåda till henne för att hon inte ska kissa i min säng eller insoffan. Detta har lett till att hon gärna kommer in och går på lådan för att sedan gå ut igen. Men hon kan även göra sina bestyr ute, men är som sagt lite slö av sig… Kram