Jag vet inte om det är att utmana ödet att blogga ett recept av Bo Hagström så här i efterdyningarna av den stora skandalen? Men Bosse, jag har ändrat receptet, heders!
Bakgrunden till den här middagen är denna: jag samlar köksalmanackor (stavning, någon?). De gamla från 70/80-talet är bäst. Men jag köper även de nya som ett tidsdokument till eventuella framtida barn. Lika kul som jag har åt åttiotalets fiskbullesoppor kommer de förhoppningsvis ha över våra thai-grytor.
Hur som helst, i årets köksalmanack figurerar Bo Hagström och diverse italienska recept. Ett stack ut: cozze di ferragosto. Det betyder sommarfestmusslor, enligt kloka Citronodlingen.
Men skit samma vad det betyder: det är en köttfärslimpa på kalvfärs och musslor. Hur motvilligt lockande låter inte det? Jag var bara tvungen att testa eftersom Magnus av någon märklig anledning suktat efter just det receptet i flera veckor och förhört sig nästan dagligen om musseltillgången på det lokala ICA:t.
Men jag är rätt skeptisk mot färska musslor på ICA. Sällan lever ens hälften när man väl kommer hem och de som lever är potentiella matförgiftningsbomber. Har man en gång legat dödssjuk på ett utedass efter dåliga musslor blir man ganska vaksam. Men på väg hem från Det Goda Köket tittade jag in på ICA Brommaplan och döm min förvåning när de hade styckfryst musselkött (och en massa andra mollusker) i lösvikt. Hur häftigt är inte det för en lantis som jag? Riktigt bra var de också, även om det så klart är godare med bra färska musslor.
Hur som helst. Recept var det ja. Fast kolla först in fotot på fotandet av maten. Det visade sig vara omöjligt att ta en ens halvacceptabel bild på maten i den mörka höstnatten. Men Magnus blev omåttligt vrålsnygg på fotot men tvingade mig ändå att klippa bort honom. Lika bra det, då kanske jag får ha honom för mig själv?
Cozze di ferragosto
Receptmakare: Bo Hagström och Margit Richert
Portioner: 6
Tid: 1 timme
Jag hade stora problem att lista ut hur mycket färska musslor som går 400 g fryst musselkött. Så vi kör på frysta musslor i det här receptet, så får någon annan göra matematiken.
- 400 g musselkött
- 400 g kalvfärs
- 1 morot
- 1 stjälk selleri
- 3 vitlöksklyftor
- 1 ägg
- 50 gram riven parmesan
- 1/2 + 1/2 dl ströbröd
- salt, peppar
- 2 gula lökar
- 2 burkar mutti körsbärstomater
- rejält med hackad persilja
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Hacka musselköttet och blanda det med kalvfärsen. Finhacka morot, selleri och vitlök och blanda ned det i smeten tillsammans med ägg, ost och den första mängden ströbröd. Smaka av med lite salt (musslorna är salta i sig!) och rejält med svartpeppar.
- Strimla löken och lägg den i en ugnsform tillsammans med körsbärstomaterna. Dra ett par varv med salt- och pepparkvarnen. Forma två köttfärslimpor och lägg dem ovanpå tomat- och lökblandningen. Strö över resten av ströbrödet.
- Låt gå i ugn i 45 minuter eller tills köttfärslimporna är genomstekta. Strö över hackad persilja och servera. Ris är gott till.
Kommentarer
13 svar till ”Musslig köttfärslimpa”
Kul! Precis en sån lampa använde vi förr när vi skulle sälja prylar på Tradera och fotade i vintermörkret. Funderar på något semiprofessionellt för att rädda bildkvaliteten. Börjar bli hart när omöjligt att ta en acceptabel bild.
Receptet lätt förövrigt spännande. Kan man lura en musselskeptiker med denna rätt?
Anders: Ha, vad kul! Hittar du något bra semiproffsigt så hojta gärna till, jag behöver också hjälp!
Och jag vet inte om det går att lura musselskeptiker. Det smakar rätt mkt musslor. Men testa!
Eh det låter inte alls så mumsigt… Men så tål jag inte musslor så problemet löst ;)
Nej, det är nog rätt individuellt om man tycker om det eller inte. Jag tyckte det var supergott, men så gillar jag kaviar till popcorn också (sant!).
Anders och Margit: Investera i ett stativ och sätt kameran på tidsknäppning. Det gör mirakel för resultatet. Annars såg vi faktiskt Den Indragna Boken på en ICA i dag. Extrapris 199, men inte en stavelse om indragningen…
Oj, musslor och kalvfärd — det var en (för mig ) ny variant på surf turf..!
Och kaviar med popcorn låter som om det möjligtvis är riktigt gott.
Det borde jag testa, om inte annat så för att göra av med all kaviar man som utlandssvensk får i present av sina besökare (http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/02/kaviarkalas.html)…
Gitto: Plastfarfar har alldeles rätt. Ett stativ gör mirakel för bildvaliteten. Inte minst när det blir mörkare. Eftersom jag är notoriskt lat fnös jag åt det i början men när jag såg hur mycket bättre bilderna blev insåg jag att det var väl värt de extra 20 sekunderna att lyfta fram stativet.
Låt det stå framme i ett hörn så minskar motståndet att använda det. Jag är så himla darrhänt att det inte funkar att ta bilder utan stativ. Dessutom kan man komponera bilderna mycket bättre.
Problemet är att färgerna blir så himla dassiga. Kameran är ljuskänslig och handen stadig men bilderna blir lika läckra som industripölsa.
Plastfarfar & Lisa: Jo, jag vet. Det blir aldrig av bara. *skrapar med fötterna i marken och ser generad ut*
Anders: Jag har äntligen lärt mig lite olika kamerainställningar och ISO och sådant där, och det hjälper i alla fall lite. Men hur ofta orkar man fippla när maten kallnar på bordet? Mer ljus åt folket!
Om man övar och övar så att kamerainställningen går blixtsnabbt och man lär sig att göra rätt inställningar till ljusförhållandena utan att tänka så mycket så hinner inte maten kallna.
Har man en kamera där det går att ställa in vitbalansen så ställer man in den så att den kompenserar för den typ av belysning man har, (glödljus, lysrör osv) så blir färgerna mindre dassiga. (Kom ihåg att återställa vitbalansen innan du fotograferar utomhus dock.)
Stativ är givet, fjärrutlösare bra att ha, men går att lösa med självutlösaren.
Dagsljus behövs och helst inte bara ett grått sådant… Allt annat är tyvärr kompormiss. Hemskt så här års.
Vilken spännande rätt med musslor och kalv! Det låter nästan lite för konstigt för att vara gott, men det måste man ju prova för att få veta!?
Funderar fröken Dill
Pnilla: grejen är att jag hinner glömma inställningarna mellan varje gång. Det är precis som med matte: jag hade inga problem att förstå, men allt som är siffror bara försvinner ur skallen på mig ungefär fem minuter efter att jag lärt mig det.
Ofta slutar det med att jag (skitförbannad) slänger över kameran till Magnus och låter honom ta över. Då förklarar han alltid lugnt och pedagogiskt och poff! så har jag glömt det igen.
Frk Dill: Ja, det låter jättekonstigt. Men kalvfärsen fungerar mest som bindemedel eftersom den är så pass mild. Mest smakar det musslor!
Med popcorn. I tyskland sockrar man på dom. Och i USA vänder man ner dom i en väldigt tjock kolasås så att de blir som “popcorn-bollar”