…kör vi väl ett sista recept som ni bara måste göra nu på uppesittarkvällen.
En midsommar på Lammet och Grisen åt min lillasyster Claudia en kränig kräftsill som hon helt kärade ned sig i. Med tanke på att det är samma kvinna som försökte koka hummer i kräftlag (“Bara tänk dig, en gigantkräfta! Vilken dröm!”) och äter kräftor till och med snabbare än jag vågar man kanske gissa att hon har en förkärlek för dillfrö och mörk öl.
Så Claudia tjatade hål i huvudet på min mor tills hon mödosamt återskapade kräftsillen. Mamma blandar hummerfond, spad av sådana där burkkräftor och lite annat smått och gott till en riktigt god sill som alltid står på julbordet hemma. Claudia goffar mest förstås och försvarar varje inbrytning i sillburken med ett fräsande: “det är tack vare mig vi ens har den här sillen, så ta inget!”.
Jag gör också kräftsill, fast på mitt eget vis. Och även om Claudia säkert ställer sig skeptisk till slika nymodigheter är jag säker på att hon skulle gilla den.
Gittos fenomenala kräftsill
Receptmakare: MArgit Richert
Portioner: 6 på ett julbord
Tid: 20 minuter
Enkel sill som kan göras med andan i halsen fem minuter innan gästerna kommer om det krisar. Godast är den dock dagen efter.
- 1 burk inläggningssill
- 1,5 dl bayerskt öl
- 2 msk socker
- 1,5 msk dillfrö
- 2 tsk tomatpuré
- 1 msk vitvinsvinäger
- 1 krm vitpeppar
- 2 msk majonnäs
- 1,5 dl creme fraiche
- 1/2 rödlök
- 1 knippe dill
- Låt sillen rinna av i ett durkslag. Mortla sedan dillfröna grovt, det ska fortfarande vara lite tuggmotstånd. Koka upp dillfrö, öl och och socker och reducera tills det bara är en matsked ölsirap i botten. Häll på vinäger och tomatpuré och rör om lite. Häll över i en bunke och låt svalna något.
- Blanda ölsirapen med majonnäs och creme fraiche. Smaka av med lite svartpeppar och justera eventuellt syran med mer tomatpuré eller vinäger.
- Finhacka löken och dillen. Blanda ned i såsen. Skär sillen i gaffelbitar och blanda samman allt.

Kommentarer
5 svar till ”För att öka på julstressen…”
Hehe!
Vi hade “kräftskiva” i Portland, Oregon hos min syster och svåger. Öl, snaps, kräfthattar, krondill och…hummer! Det var oförglömligt!
Låter smarrigt! Snälla kan du inte dela med dig av mammas recept oxå? :o)
God Jul!
Anders: Haha, det låter ju helt ljuvligt! Claudia blev tyvärr besviken på sin kräfthummer, men så blir det ju ofta när man försöker ta en genväg. :)
Helen: Det receptet kan nog bara mamma, och jag är rädd att det är ett sådant där som “sitter i fingrarna”. Jag ska tjata lite på henne dock!
va, det blev jag väl inte? jag minns det som den godaste hummern jag någonsin ätit! att den sen inte var mycket för världen i jämförelse med riktiga, härligt saftiga små sutt-kräftor (mmmm… dregel) är ju en annan sak. men det är det ju å andra sidan ingenting som är i matväg.
Claudia: Jag minns bara att du var väldigt besviken eftersom det inte var som en gigantisk kräfta utan mer som en normalstor hummer med kräftsmak.
Men tror du att du skulle gilla mitt kräftsill-recept då?