Temperaturen har visserligen inte orkat upp till mer än 7 grader idag, men visst är det vår i luften? Jag smög runt vår skogstomt med kameran i högsta hugg för att dokumentera vårens framfart.
Och få saker fascinerar mig mer än hur fort det går när termometern väl krupit över nollan. Där nyss var snö spirar nu persilja, timjan och de första späda bladen oregano.
Harsyran har tittat upp på sina ställen och kommer snart att utgöra ett välkommet och syrligt tillskott i vårens sallader. Nässelfjärilen som singlade runt i närheten fastnade tyvärr inte på bild, därtill var den alltför solvärmt snabbvingad.
Den där krokusen fanns inte där igår! Och risken är stor att den inte finns där i morgon heller med tanke på rådjurens smak för blommor.
Den riktigt skarpögde kan hitta katten Allan i det här fotot. Jag hade inget större problem att lokalisera honom eftersom han dagen till ära stod för ett av de mindre charmiga – men kanske mest markanta? – vårtecknen: det gutturala marskattsvrålandet. (hint: följ mittenstammen uppåt så kan du skymta en svartvit otygsmakare på en mosstäckt sten).
Kommentarer
4 svar till ”Vårtecken i det gråbruna: spirande örter och marskatter”
Det som förvånar mig så är att det som sticker upp inte har dött efter tokiga eftermiddagar med snö eller frost om natten. Uthållighet. Det lär alltså göra djävligt ont även efter det att knoppar brustit, tänker jag mig.
Undrar om inte de där harsyrebladen är fjolårsblad? Jag vet inte säkert, men jag har hittat liknande blad långt in på senhösten och de smakar inte så friskt och syrligt utan har en mer fadd smak. Smaka!
Gitto, nu vill vi ju veta vad du ska äta till födelsedagsmiddag. Vad blir det?
Åhhhhhhhhhhhhhhhhh, plötsligt så känns det så mycket bättre att komma hem.