Valborg med vikingarna på Alsnu udd

De stiliga vikingarna Jonas och Carlos tog en paus från striden för att bygga en trefot till grytorna. Primitivt jämfört med dagens induktionshällar, men faktiskt riktigt smidigt.

Vikingamaten, ja. Jag kan inte ge er några exakta recept eftersom jag lagade på gehör – det blir lätt så när man har stora mängder. Men ett resonemang om ingredienser och tillagning kan ni få. Samt lite bilder förstås.

Jag i högst otidsenliga kläder och plasthink. Det jag rör i är en rådjurs- och vildsvinsgryta med rotfrukter och lingon.

Köttgrytan baserades på en blandning av hälften rådjur och hälften vildsvin eftersom det var det vi fick tag på. Det var ett djävla pilljobb att skära grytbitar av 6 kilo benbemängt kött, men det var det helt klart värt. Jag ville inte bryna köttet. Dels eftersom det hade tagit tid, men kanske mest för att misstänker att vikingarna inte ägnade tid åt sådana petitesser.

Den var lagom lätt att fånga på bild, köttgrytan. Ångande mat i kall Valborgsluft ser sällan så god ut som den är.

Eftersom vi använde tryckkokare för att överhuvudtaget hinna koka köttet var det heller inte läge att skumma buljongen, så vi löste det genom att koka upp köttet i vatten som sedan kasserades varpå vi lät allt koka klart i en blandning av vatten och den rådjursbuljong jag hittade i frysen (det fanns dessvärre inte tid att koka buljong på de ben vi hade).

Sedan smaksatte vi med timjan, mejram, stötta enbär och adelsöhonung. Allt sådant som vikingarna bör ha haft i sitt kryddskåp. Varpå allt blandades med tärnade kokta mörötter, palsternacka, kålrot, gul lök och purjo. Vi chansade helt enkelt på att våra vikingar hade sådant kvar i förråden så här års, även om det kanske var önsketänkande från vår sida. Samt slutligen frysta lingon. Vi hade förstås velat ha torkade lingon eftersom det var fel tid på året för färska, men nåväl. Hade jag haft mer tid på mig hade jag nog torkat lingon själv, men så ambitiös hann jag inte vara.

Nej, det är inte vackert. Men riktigt, riktigt god vegomat om jag får säga det själv.

Den vegetariska grytan så. Vi baserade den på korngryn och torkade bondbönor eftersom det var sådant som väl klarade en lagring över vintern och bör ha varit stapelföda på den tiden. Bondbönorna blötlades, skalades och kokades sedan mosmjuka. Korngrynen kokades för sig i e-nummerfri grönsaksbuljong (jag VEET! Men maten var till försäljning, och lite publikfrieri måste man ju få unna sig). Sedan blandades de tu och späddes med vatten till en konsistens av tjock soppa. En drös förvällda hackade nässlor fick åka med som ett vikingatida vitamintillskott.

Även här skjutsade vi i morot, palsternacka, kålrot, gul lök och purjo, men dessutom blötlagda torkade aprikoser. Vi hade helst velat ha torkade äpplen, men det hade inte Magnus hittat på sin resa i österled till City Gross. Så vi fuskade lite med torkade aprikoser och tänkte oss att vikingarna nog dragit till Miklagård och köpt på sig ett lager. Betänk att sockerstinna livsmedel var åtråvärt innan slavhandeln och sockerrörsodlingen överflödade marknaden med raffinerat socker.

Slutligen rörde vi ned en rejäl blobb smör. Det skulle ju ändå vara festmat för vikingar!

Båda grytor blev riktigt goda, men både Magnus och jag fastnade särskilt för den vegetariska varianten. Magnus har till och med önskat sig den till middag någon dag framöver, så det är inte omöjligt att det dyker upp ett recept vad det lider.

Bandet Medvind framförde fin och mycket vikingatida musik.

Avslutningsvis vill jag bara tacka Alsnu skeppslag (och framför allt deras evigt tålmodiga ordförande Malin). De stod för hela arrangemanget och dessutom gott humör och fantastisk stämning. Själv är jag helt fast – redan nu på torsdags ska jag ta mina första stapplande steg i vikingahantverk emedan jag knappast kan laga vikingamat utan en snygg särk. Och lite vikingasmycken. Och kanske en mössa i hålsöm och… ja, ni fattar. Ser ut som om jag har en ny hobby på gång.