Igår kändes det som hela höstens olyckor kommit ikapp mig: Skilsmässa, framtidsvillrådighet, prestationsångest, krav på mig själv jag inte kan leva upp till, novembermörkret. Allt sammanstrålade till en mörk punkt någonstans i halsgropen: Ett skräckslaget raseri och en stark sorg som klöste sig genom kroppen med iskalla sylvassa klor.
Jag kollapsade i en liten hög på badrumsgolvet och bara grät, grät, grät snorhulkande och fult, helt okontrollerat på ett sätt som till och med skrämde mig själv. Men det var så mycket som behövde spolas ur mig, så mycket rutten tång och bleknad drivved som samlats i trassliga härvor.
Det finns många sätt att handskas med ångest. Jag valde matlagning som min lindring. Händerna får arbeta, hjärnan är upptagen med att prövande studsa smakkombinationer mot varandra. Dessutom ville jag ge mig själv något snällt, trösterikt till frukost för att ha något att se fram emot. Vita kolhydrater, smör, grädde, löksötma och frisk salvia. Något som kunde få mig att gå upp i stället för att ligga förlamad av min egen panik.
Det fungerade. Jag vaknade urlakat ledsen, men inte längre skräckslagen. Det som var nattsvart igår var idag uttvättat grått med fransiga kanter. Det blir bättre.
Brödpudding med chorizo, salvia och karamelliserad lök
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: över natten
Tröst i en ugnsform. Använd ett gott, hembakt bröd helst. Annars bra köpebröd,
- 350 g vitt storporigt bröd
- 2 gula lökar
- smör
- 75 g chorizo av den lufttorkade sorten
- 3 dl finriven lagrad grevé
- 1 msk finstrimlad salvia
- 2 dl mjölk
- 2 dl grädde
- 4 ägg
- salt, svartpeppar
- Skär brödet i kuber, ca 2×2 centimeter och smörj en ugnsform.
- Strimla löken och stek den långsamt mjuk och ljust brun i smör.
- Strimla chorizon.
- Vispa samman mjölk, grädde och ägg och smaka av med salt och svartpeppar.
- Blanda bröd, chorizo, lök, salvia och gräddblandningen med hälften av osten. Lägg allt i formen och strö över resten av osten.
- Skjutsa in formen i kylen och låt stå tills morgonen efter.
- Grädda brödpuddingen i 175 grader i 40 minuter. Låt stå 5 minuter innan du hugger in på den, så håller den ihop bättre.
Kommentarer
13 svar till ”Ångest och brödpudding”
Swisch – nu sände jag en spansk solstråle rätt in i hjärtat på dig!
Tröstande mat. Mjuk, varm och trygg.
Älskade Gitto.
När jag var som mest deprimerad efter min skilsmässa lyssnade jag på ´”Like a Soldier” med Johnny Cash”. Det finns en fras där “I’m like a soldier getting over the war – Every day is bettre than the day before”. Den var till stor tröst.
Anna och Anna: <3
HeMo: Tack, jag ska lyssna på den.
Jag rekommenderar “Replica” med Sonata Arctica. perfekt för de där dagarna när man känner sig utrtvättat grå med fransiga kanter. Förövrigt en perfekt formulering av hur man känner sig dagen efter.
Jag har länge tänkt testa Thomas Kellers purjo-brödpudding, men detta låter ju ännu bättre.
Och stor kram till dig!
Matlagning måste ju vara topp tre på ångestlindringslistan.
Vilket bra tips för ångestlindring. Ta hand om dig!!!!
Hälsar fröken Dill
Matlagning är ett oöverträffat botemedel mot det mesta! Själv har jag under alla år använt det som en jordnära och handfast motvikt till allt elände jag mött i jobbet.
Det blir absolut bättre, Gitto! Stort grattis förresten till matbloggspriset!!
Ut med det bara och ta hand om dig!
Stor kram!
Maten finns alltid där, som tur är. Tröstar, lindrar – ja, till och med botar ibland! Sänder en stor kram!
Matlagning och bakning – bättre terapi finns inte. Ta hand om dig, älskling <3
Jo, matlagningen har räddat mitt liv också, eller iallafall min mentala hälsa…kram!