IMAG0799

Hönan och ägget: Etiopisk doro wat

Inte på något vis fotogenisk mat. Men så fantastiskt gott.

Jag bestämde mig så för att göra lite etiopisk mat. Det trevligaste är att om man bara har berbere, niter kibbeh, ayib och injera på plats är det i övrigt inga konstigheter. Eller tja. Det tar tid. Men ingredienserna är lätthittade. Rödlök, grön chili, tomat, vin, kryddor man förhoppningsvis redan har hemma. Ändå smakar det inte som något annat. Aromatiskt, ofta starkt, alltid mustigt. Det är mat gjord för att ätas snarare än att beundrande bliga på.

Fulast av alla är nog det som närmast skulle kunna kallas den etiopiska nationalrätten: Doro wat. Kyckling eller höns tillsammans med sin ofödda avkomma i en sås som skulle få Den bruna maten att dra efter andan. Och starkt är det också! Idealet är en rätt som efter några tuggor nästan är olidlig. Men bara nästan. Och man kan alltid svalka sig med lite ayib mellan de glupska tuggorna.

Laga det här, snälla ni. Mat blir inte så mycket bättre än så här.

Doro wat

Receptmakare: Margit Richert typ fast efter att ha läst ungefär 20 olika recept on ze internet

Portioner: 4-6 beroende på tillbehör

Tid: 3 timmar

Man kan förstås göra den här rätten på kyckling, men dels blir det bara hälften så gott, dels är kyckling (även den ekologiska) tämligen omoralisk. Kokhöns hittar du i Citygross frysdiskar eller tinad på Hötorgshallen. Och du? Tjata på din lokala handlare att ta hem det.

  • 1 kokhöna
  • saften av en pressad citron
  • 2 tsk salt
  • 3 stora röda lökar
  • 2 dl niter kibbeh
  • 5 vitlöksklyftor
  • 4 cm ingefära
  • 3-4 msk berbere
  • 1 tsk grovstött kardemumma
  • 1 tsk grovstött fänkål
  • 2 msk tomatpuré
  • 2 dl enkelt rött vin
  • 4 dl hönsbuljong
  • salt, svartpeppar
  • 4-6 mellankokta* ägg, beroende på hur många som ska äta
  1. Dra av hönan skinnet. Det tillför ingenting i den här rätten, tvärt om. Stycka den i drumsticks, lår, och två bröstbitar. Vingarna behöver du varken flå eller spara, frys in till ett kommande buljongkok i stället. Eller låt dem gå med i grytan för all del.
  2. Skåra hönsbitarna ganska lätt så tränger smakerna in lite extra i köttet. Lägg dem i en bunke, pressa över citron och salt. Låt stå en halvtimme.
  3. Hacka under tiden löken fint. Torrstek den på ganska låg värme tills den börjar bli genomskinlig, ca 2o  minuter. Pass på att den inte bränns. Det här gör man – har jag läst mig till på det världsomspännande internet – för att det gör att löken sedan faller samman på ett annat sätt och därmed reder grytan.
  4. Finhacka vitlök och ingefära. Tillsätt den, niter kibbeh, berbere, kardemumma och fänkål till grytan. Låt fräsa långsamt 10 minuter. Tillsätt sedan tomatpurén och låt fräsa fem minuter till. På med vin, hönsbuljong och i  med kycklingarna, marinad och allt.
  5. Koka långsamt tills hönset är riktigt, riktigt mört. 2-3 timmar lär det ta beroende på pullans ålder. Den sista halvtimmen kokar du utan lock så att såsen blir tjock och kraftigt hopkokt. Smaka av med salt och peppar.
  6. Skär fyra längsgående skåror i de kokta äggen och vänd försiktigt om dem i grytan. Låt koka 10 minuter till eller tills äggen är varma. Ät på injeera tillsammans med ayib, och till exempel alakilt alicha, missir wat och/eller kik alicha (recept kommer).

*Mellankokta, dvs fasta nog att skala lätt, men med krämigt lös gula. De ska ändå koka med i grytan sedan, så ingen idé att koka skiten ur dem innan. 6 minuter för normalstora ägg är min måttstock. Koka upp dem i kallt vatten och ta tiden från att det börjar koka. Eller ännu hellre, koka dem i vattenkokaren.

Kommentarer

6 svar till ”Hönan och ägget: Etiopisk doro wat”

  1. Åååh, doro wat, mat för gudar. Mamma växte upp i etiopien, så det lagades en hel del etiopiskt även under min uppväxt.

    Håller helt med om hönsen. Kyckling blir inte alls samma sak. Konstigt nog är ju kokhöns dessutom mycket mindre än kycklingar.

    Jag har lärt mig att göra en mycket mörkare variant på doro wat, som de gör i Wollega i västra Etiopien. Grunden till färgen är att man fräser berberen i olja vid sidan om, tills berberen i princip är svart. Fast den ska inte vara bränd. Då får man en mer fotogenisk (och i mitt tycke, godare) sås.

    ungefär så här brukar jag göra:
    http://comfiefood.wordpress.com/2010/10/05/sondagsmiddag-injera-dorowat-och-alicha-etiopisk-mat/

    Har du ätit shiro (wat)? En kikärtsmjölssås som nog är min favorit om man ska göra lite simplare mat och bara ha en sås till injeran.

  2. Åh, jag älskar verkligen shiro wat! Och jag skulle vilja skriva en halv roman nu men nöjer mig med att konstatera att vi borde äta middag någonstans ihop.

  3. Ja, det låter ju fantastiskt. Jag vet inte var du håller hus, men har du vägarna förbi Höga Kusten någon gång är du välkommen på en injerakoma eller nåt! Särskilt om du tar med dig en bytta smör.

    Apropå shiro så ska jag åka och hämta en påse shiromjöl, och försöka prova fram ett bra recept med vanligt kikärtsmjöl, så jag måste ju kunna jämföra. Jag tror hemligheten ligger i att rosta kikärtsmjölet.

    1. Kommer jag förbi höga kusten lovar jag att underrätta dig, Patrik!

  4. Lina

    Vad är det som gör att det är bättre att äta höns än kyckling, förutom att de får leva lite längre?

    1. Jag svarar helt enkelt med en länk till en text jag en gång skrev. Hoppas du har tid att läsa den, för den är väl värd läsningen. http://taffel.se/artiklar/kokhons-en-pulla-i-kastrullen