Jo, jag hittade faktiskt till Stadshuset (det var rätt svårt att missa) och här är fullt ös. Jag har redan utvecklat en liten crush på Christian Fredriksson som fyrade av oemotståndligt nervösa leenden mot publikhavet. Men mest imponerade den kolugne Martin Hansen som komponerade enn riktigt läcker tallrik med rimmad siklöja och fiskbuljong med grovmalen senap och gud vet vad.
Just råvarukorgens siklöja var en rolig överraskning som nog fick en och annan tävlande att klia sig i huvudet. Men visst är det roligt med en så udda ingrediens – perfekt ekologiskt tänkande! Oxfilén i nästa moment känns dock lite trist, men den kock som kan göra någonting kul av den rätt tråkiga (om än smältande möra) styckningsdetaljen förtjänar en eloge!
Och det puttrade dessutom lammlägg i någon av finalisternas kastruller, vilket måhända förklarar var lammläggen jag glömnde på tunnelbanan häromdagen tog vägen.
Nu är det bara att hålla tummarna för sin favoritkandidat till titeln Årets Kock… Själv hejar jag på den sötaste – det visade sig ju vara rätt taktik förra året, när Tommy Myllimäki vann!