Invasion och överflöd

Under en dryg veckas tid har vår del av suburbia varit invaderad av trastar. De driver rastlöst omkring i flockar från träd till träd och rensar dem på bär in till nakna grenen. Alltmer oblyga och trygga i förvissning om att de backas upp av sitt posse av tusentals spetsnäbbade trastbröder och –systrar sitter de dästa och av bär sprängfulla kvar och blänger om man så går förbi på bara nån meters avstånd. Går jag under ett trastbemängt träd drar jag ner huvudet mellan axlarna, som för att undvika en mobbarfågels vassa näbb. Jo, jag har sett filmen.

Jag kunde förstås vara mer precis och inte bara svara ”fågel” på min dotter Liljas ständiga fråga under morgonpromenaderna till dagis. Det är ändå ganska stor skillnad både i utseende och uppträdande mellan de skränande hoparna av björktrastar, de skyggare och i snögropar hukande koltrastarna och de granna rödvingetrastarna som helst tar skydd i buskaget. Några andra fåglar ser vi inte längre, de undviker trastmobben. Inte ens skator, som Lilja annars kan upptäcka på 150 meters avstånd nere ifrån sittvagnens djup. 

Nu är det här inte ett inlägg om fåglar utan om bär. Anledningen till att kvarteret invaderats är att vi har så gott om bärbärande träd och buskar. Samtliga tycks ha förutsett den hårda vintern och bären har hängt i tunga klasar hela senhösten. Med en samlares och förrådfyllares hjärna måste jag hela tiden motstå impulser att ställa mig och repa av säckvis med bär som jag inte behöver eller förmår ta hand om. Undantaget är aroniabuskarna mot cykelvägen som har varit så retande och så sprängfyllda med bär att jag plockat undan en del för saft och likör. Aroniabär liknar fläderbär i smaken i det att de är lite kärva och inte så söta. Båda fungerar bra med smaker som kanel, svartpeppar, lagerblad, kanske också svart te och kardemumma?

Men det som verkligen äter på mig är oxelbären som jag har blängt på sedan jag läste en intervju med Leijontornets Gustav Otterberg. Han plockar och lägger in dem och serverar dem under vintern och jag kan bara inte förstå hur eller varför. Jag har smakat dem, de har mjölig konsistens och fadd, intetsägande smak. Kanske har jag smakat dem för sent på säsongen, skall de läggas in omogna?

Jag ställer en öppen fråga till alla läsare på Taffel. Är det någon här som gör något med eller vet något om oxelbär? I så fall vad? Frågan är ställd, jag inväntar upplysning. I potten ligger min sinnesro.