Det första riktiga sommarregnet faller därute. Kvällen var väl vald för att baka en kaka (recept kommer när jag fått till den), en hybrid mellan sockerkaka och maräng så som min mormor gjorde den. Med jordgubbar och grädde är det den ultimata sommarkakan, en knasterseg tröst för vad elände den här världen än kan kasta på en. Marängtäcket på kakan pöser upp i ugnen och kollapsar i ett stilla frasande så snart kakan tagits ut, det krackelerar framför mina ögon med samma hastighet som en minutvisare rör sig: jag ser inte när det händer, men om jag så bara blinkar till ser jag att den har den förändrats.
I morse sändes de första delarna av det reportage som Radio Östergötland gjorde med mig, ryktet om mig som en bindgalen ogräsfetischist redo att delta i 100 Höjdare kommer möjligen att sprida sig utanför Taffel nu. Reportaget handlade om allt vilt och välsmakande som går att hitta i vägrener, dikeskanter, ängar och potatisland. Mest växter, men även svamp.
Länkar till inslagen har ni här och här, och det kommer att sändas fler delar framöver (onsdag ca. 7.40 kommer nästa laddning) så det enklaste är nog att den som är intresserad tittar in på morgonprogrammets förstasida för att se om nåt nytt har kommit än att jag spammar ner Kort om Gott med mina banala betraktelser.
Det är något skrämmande i att plötsligt bli ett objekt för andra, åtminstone ett par stycken hörde väl inslagen och för dem är jag en totalt blank person som under inslagens gång får ett par egenskaper: nedslipat örebromål, jobbig mässande röst, underliga intressen och vad gör karln mitt ute i skogen mitt på dagen, har han inget vettigare för sig? För mitt inre öga ser jag en äldre herre reta upp sig och fingra på telefonens snabbval till SR:s klagomur.
Det jag själv ville förmedla var nog följande: att göra det känt för personer utanför min inre krets hur outhärdliga promenader i skogen med mig kan vara; plötsligt har jag dykt ner bakom en buske och kommer upp med en rot, en växt eller en svamp och pladdrar på om vad den smakar, varifrån namnet kommer och vilka restauranger som serverar den.
Nu är det någon som knackar på fönsterrutan. Jag tror minsann att det är John Blund.
Kommentarer
23 svar till ”Din radioröst från vägrenen”
Jag tyckte du var jättebra, vilken behaglig röst du har! Ska absolut lyssna på onsdag. Fast reporten kunde gott ha redigerat bort en del av sig själv och sin långa introduktion och låtit dig få mässa på i lugn och ro. (Känner tyvärr igen den där stötiga radiobetoningen: “Nämen titta – en s-v-a-m-p!” när man försöker ge sig tid att tänka ut nästa följdfråga, brrr.) Var hon pollenallergiker btw?
Oj, oj, oj vad jag har redigerat 2,5 timme intervju till att bli något sammanhängande som går att sända ut på några minuter per gång:-)
Peter var så himla bra så det är svårt att välja bort saker. Och för att samtalet ska bli sammanhängande måste tyvärr jag höras en del.
Men jag ska tänka på det när jag gör de andra delarna!
Hälsningar
Lana Brunell
Den stötiga Radioreportern:-))
Just det, glömde svara på pollenallergi-men visst har jag det!:-)
Lana: Har redigerat bort mina stötiga frågor och plattityder en hel del genom åren, så jag är minsann ganska självkritisk också ;)
Men grattis till ditt intervjufynd! Är det någon som kan få oss att tugga mossa torde det väl vara Peter. (Det kanske blir angenämare att ladda med lite Clarityn nästa gång ni vandrar ut i grönskan.)
Ja Anna, han är ett fynd och han har dessutom fått mig, som är lagom skeptisk till att tugga på gräs och äta maskrosor, att bli riktigt intresserad av naturens delikatesser:-)
Blev lite nyfiken när du skriver att du redigerat en hel del också, var jobbar du?
På ICA ;) Men nu kapar vi Peters fina kommentartråd, vi kan fortsätta här du vill förnamn.efternamn@taffel.se
Kapa gärna! Ni får gärna diskutera vidare här.
Lana var precis rätt reporter för uppdraget, hon morskade fram en radionovis som undertecknad och höll tempot uppe så att jag inte stod och tomsurrade. Jag märkte inte någon allergi, men å andra sidan fick hon smaka på ett och annat obskyrt blad med medicinsk effekt så nåt av dem kanske tog lite grand. :)
Ok, jag har jobbat en hel del med radio och tv tidigare och är ganska van att redigera, Lana. Därav mina sorgligt petiga synpunkter. En liten inledande prata från dig med bakgrundsljud hade plockat fram er fina skogspromenad utan startsträcka. Men nu sätter vi punkt för detta, det var trevligt att komma ut i de östgötska skogarna ett tag.
Peter: Inte lät du som någon novis, inte…
Det kommer mer radio från Vallaskogen…i flera veckor:-)
Måndag, onsdag och fredag!
Vilket ogräs ska man satsa på om man känner för en skogstur de närmaste dagarna men inte är någon vass botaniker? Är det för sent att repa nässlor i juni?
Mary, det beror på vad för skog du har runt knuten. Betongdjungel räknas inte. Nog kan du plocka nässlor men de är inte lika fina som i våras, ta bara de minsta toppskotten. Löktraven kan nog finnas i dina trakter, ta en tur till Gärdets TBanestation och gå neråt färjorna, där har jag sett den.
Annars måste jag slå ett slag för vårbrodden nu. Ta ett par strån och stoppa ner i en flaska vodka och simsalabim, efter nån månad har man en kolasmakande snaps!
De första kantarellerna har ju också dykt upp redan, liksom också de första sopparna.
Kurt, nu rullar det på. Själv har jag bara hittat några karbolchampinjoner. Och ett par föränderliga tofsskivlingar i uselt, torrt skick. Hoppas sommarsvampen fick fart av regnet.
Dagens första gapskratt: “För mitt inre öga ser jag en äldre herre reta upp sig och fingra på telefonens snabbval till SR:s klagomur.”
Åh, vilken skön bild! Snabbval till klagomuren!
Nu har de nya inläggen kommit upp på sidan, titta på http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=442#. Kolatema!
Lisa, jag var nyfiken på alla som ringer in och klagar, Lana berättade en del om hur det kan gå till, speciellt då hon producerat program i P1. Man kan lugnt säga att klagomursgubbsen är samma typ som de näthatare som spyr sönder många bloggar. De måste bara få tala om för nån hur jävla dum i huvudet denna är.
Än har jag inte fått några haters i alla fall.
En liten rättelse bara…jag har inte producerat i P1 men gjorde reportage där för ett antal år sedan. Och då hörde några såna lyssnare, som du beskriver, av sig och de var INTE snälla:-)
Lana, jag har efter ditt förslag lagt in svartkämparnas knoppar som kapris. Det blir ett blogginlägg av det så småningom, hur det än blir!
Ja, vad spännande det ska bli och se hur de smakar! Älskar som sagt kapris så jag håller tummarna för att det funkar:-)
För den som är intresserad: i morse sändes den tredje omgången. Det blir mer nästa vecka, tror jag i alla fall.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=442&artikel=3775833
Ja, samma inslag två ggr dessutom!
Jag har bett dem fixa länkarna.
Här kan man hitta de senaste inslagen:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=442&artikel=3781017
Det är verkligen vidrigt att höra sin egen röst…
Tyckte om din röst.
(Morgonens lyssning via “repris” på Radio Sörmland)
Det var för väl, det kanske finns hopp även för en gnällig närking! :)