Se där, i mossan framför mig växer små hattar med en omisskännligt brungrå nyans. Sotvaxingen, den förnämsta av vaxingar, med sitt oskyldigt kritvita kött som tyvärr och föga oskuldsfullt ofta är genomstunget av larvhål. En klockren höstsvamp som trivs i fuktig, mossig granskog (den bildar mykorrhiza främst med gran) och som andra verkar hitta i större utsträckning än jag gör. Men så blir jag också glad för varje ätbart exemplar.
Och den är speciell på många sätt. Ta bara lukten. Den luktar någon typ av mormorsblomma: begonia, petunia, bitunia, pelartunia, pegonia, de där krukväxterna jag aldrig kan hålla isär. Eller rätt och slätt blomsterbutik, kanske en blandning mellan rosor och tulpaner? Lukten finns kvar även efter tillagning och den har en lite söt smak som passar till det blommiga.
Men det är konsistensen som är sensationell. Stek den, och du belönas med ett tuggmotstånd i klass med lättkokta skaldjur. Den känns mystiskt skivig i munnen, nästan som lågtempad torsk. Låter du en matsked hummerfond steka in mot slutet får du en aning om hur god hummer skulle kunna vara men sällan blir då den vanligen kokas torr. Ingen annan svamp har den här konsistensen, inte ens de andra vaxingarna.
Och den finns nu, så ge dig ut i skogen, människa. Jobba kan du göra resten av livet.
Om ni undrar över det fula namnet “vaxingar” så gör jag det med. Men vaxskivlingar blev för några år sedan vaxingar, spindelskivlingar blev spindlingar, sköldskivlingar sköldingar etc. Varför? För att någon skäggig farbror i artnamnskommittén tyckte att det var för jobbigt att uttala hela namnet? Säkert samma en som vägrar att ge kantarell attributet “gul” och åberopar entropikodning som främsta skäl.
Kommentarer
26 svar till ”Sotvaxing: Som hummerkött borde vara”
Jag slår vad om att man skulle betala 2000 kronor kilot i Japan…
Utnyttja de gamla klassiska namnen som är som poesi.
Rynkad tofsskivling…mmmm…men vem vill äta rimspindling?
Ofta, får jag väl erkänna, är namnbyten bra. Dadelbrun hjälmskivling -> Gifthätting, t.ex.
Orsaken till namnbytena är ju i princip alltid att tydligare klargöra vilka som är släkt med varandra. Och inom svamparna har och är släktskapet ibland varit oklart när man bara klassificerat dem efter morfologi på fruktkropparna.
Visst har du rätt, Kurt. Men i fråga om hopdragningarna av namnen kan man undra. Det kanske är en miljöåtgärd? Kortare svampnamn kräver mindre papper i svampböckerna? Lättare att uttala för stammare?
Dessutom verkar rimspindlingen åka in och ut bland spindlingarna.
Heder åt vår nya talltuvskivling (Lyophyllum shimeji), som inte blev en tuvling.
Rynkad tofsskivling…, rimskivling…., rimspindling.
Vad synd att en så god svamp skall hamna bland spindelskivlingar.
Nu gäller ju inte längre
“undvik alla spindelskivlingar”.
Risk för missförständ föreligger.
Om rimskivlingen nu är en spindelskivling är det inte mycket att göra (det sägs att man gjort DNA-analys), men man kan alltid streta emot som gräsrot. Inte bara blir det den enda spindelskivlingen som bör ätas (även om en del ger sig på t.ex. mångkransad spindling), det blir också den enda utan spindelväv på foten (rimskivlingen har sin på hatten istället) och den enda med en rejäl ring på foten. Nej, det känns inte rätt.
Rimskivlingen hette tidigare Rozites caperatus, men sekvensjämförelserna visade att släktet Rozites inte hade gemensamt ursprung, så Rozites caperatus fördes över till Cortinarius caperatus i stället. Kanske kan släktet Cortinarius i sin tur splittras i framtiden, sekvensjämförelserna när det gäller svampar har ännu bara börjat, och vid artbestämmelser använder man både morfologiska och molekylära (DNA, kemisk sammansättning) data, att bara artbestämma svampar efter utseendet på fruktkropparna är inte meningsfullt (speciellt inte eftersom många svampar sällan bildar fruktkroppar!).
Title: Cortinarius Phylogeny and Possible Taxonomic Implications of ITS rDNA Sequences
Author(s): Klaus Høiland, Arne Holst-Jensen
Source: Mycologia, Vol. 92, No. 4 (Jul. – Aug., 2000), pp. 694-710
Garnica, S.; Weisharp, M.; Oertel, B. & Oberwinkler, F. (2005), ‘A framework for a phylogenetic classification in the genus Cortinarius (Basidiomycota, Agaricales) derived from morphological and molecular data’, Can. J. Bot. 83(11), 1457-1477.
För åtta år sedan skrev jag en liten uppsats på en kurs i svampkunskap, som hölls vid Umeå Universitet. Uppsatsens titel är
“Rör inte min scharlakansröda vaxskivling
– om nya namn på svenska matsvampar”
Jag tycker fortfarande att det är en rolig och informativ uppsats. Och hyfsad…..
Se följande länk http://ollenordlander.com/svampupp.pdf.
Jag skall kolla in den, Olle!
Sök artikeln på följande länk
http://ollenordlander.com/svampar.html. Tidigare uppgiven länk verkade inte “funka”.
He he, rolig läsning. Svampkonsulenter är ett ganska konservativt släkte. Men visst, om man upptäcker att svampen är felplacerad i systematiken är det lika bra att ge den ett nytt namn på en gång.
Du gillar scharlakansvaxingen, vad tycker du att den smakar? Jag hittar aldrig fler än ett fåtal, men för mig är den väldigt lik fjällig bläcksvamp i smaken.
Men visst anas också en doft av honung hos sotvaxingen??
Jag luktar så sällan på honung. Men bina har kanske varit i pelartuniorna.
Ljuvligaste svampen, helt klart! Jag blir alldeles snål när jag hittar några fina exemplar, fast jag egentligen är en som gärna delar med mig :-)
Vera, en del år kan jag bara springa på ett par felfria. Då får man snåla!
Frågan är om det är bra eller synd att inte fler uppskattar sotvaxingen? Många känner igen den och plockar den men slänger den i blandsvampen!
Var det den som jag fick, är osäker då mitt namnminne är uruselt, men isåfall var det en revelation..och dom får man inte alltförofta.. Hoppas jag inte har fel nu haha
Thomas, visst var det sotvaxing du fick, och några fina bitar blomkålssvamp. Vad gjorde du med dem?
Blomkålssvampen använde jag tillsammans med blomkål, pilisar brynt smör och svampsoyan..tyvärr så hade jag sån pinjemun då så smaken förtogs lite väl mycket, provade dessutom en dyr pinot gris till, superäckligt haha
Sotvaxingen åt jag med långbakat fläsk och det var helt grymt..Potentialen i den svampen ser jag som enorm..Som vi pratade lite om så framstår dom vanligaste som en smula tråkiga nu.. Får tacka återigen. Ska försöka få tid med en riktigt fin skaldjursbuljong, några kvar i fint skick..
Blomkålssvamp med blomkål, ja varför inte! Har du något kvar, testa tillsammans med spetskål. Det är en sagolik kombination.
Långbakat fläsk och sotvaxing låter som en annan himmelsk matchning! Vad tror du japanerna skulle betala för sotvaxingen om de fick smak för den? :)
Växer den i Japan, så många papperskassar med Yen, jag tänker mig en vegetarisk surf n turf, har klurat på det länge, men finns många som är där och nafsar.
Thomas, du borde få lite mandelriska att jobba med också. Där har du surf-delen. Om jag bara hittar någon. Det är inte ett “år” för mandelriska, som i fjol. I år har jag hittat tre.
Är mandelriskan lika stor revelation som sotvaxingen?
Det finns ingen “svampkock” ännu, kanske kan vara nåt.. Men om du får credden och jag lagar,en svamprestsaurang, med få vällagade proteiner, så javla PK
Mandelriskan har smak av skaldjur, en speciell och minst sagt säregen smak. Tyvärr inte konsistensen. Den är stenhård och skall helst mixas och kokas ur.
Det finns så mycket att göra på lite högre nivå med våra svenska svampar som ännu inte gjorts. Du får gärna bli svampkock numero uno och ta all cred. Det finns en del kockar som är bra på svamp, som Jens Linder, Magnus Ek, Gustav Otterberg, Magnus Nilsson. Ta gärna upp kampen med östgötsk svamp, jag och Robin levererar!
Jag har ingen webbsida,går det bra att prenumerera ändå?
Jadå!
när jag skriver om svamp så använder jag de gamla namnen där man kan läsa sig till vad det är, tex, spindelskivling , här vet man att det är en skivling som har något med spindlar att göra (cortinan, nätet), men jag måste ju också berätta att detta namn inte är sökbart i Artportalen utan där måste man byta ut “skivling” mot “spindling” (som lika gärna kunde vara en reservdel till en bil