Nybörjare i svampskogen gör klokt i att hålla sig ifrån stubbsvamparna, som knappast kan anses ingå i den av självutnämnda svampkännare ibland bespottade kategori av svampar som är säkra och omöjliga att ta fel på. I själva verket rymmer stubbsvamparna ett av de olyckligaste och mest lärorika misstag som mykologin kan bjuda på.
Men först, vad är en stubbsvamp? Det är inget släkte eller art, utan ett samlingsnamn för de arter som bildar fruktkroppar (i vardagligt tal: svampar) på murkna stubbar, antingen som saprofyter eller parasiter. Trots bristen på släktskap kan de vara förvillande lika i både växtsätt och utseende. En del är mycket goda och en del mycket giftiga, och det är där skon klämmer.
En gammal tumregel (sky tumregler i svampskogen!) sade att “alla stubbsvampar med ring är ätliga”. Minns nu att en arts giftighet förr ofta bedömdes genom att en modig mykolog åt små men allt större portioner av en art och inväntade eventuella förgiftningssymptom. En av dessa beringade stubbsvamparna kallades förr “dadelbrun hjälmskivling” och räknades till de goda matsvamparna. Idag låter det annorlunda. Namnet är ändrat till gifthätting, sedan det visade sig att den innehåller vådliga mängder av alfa-amanitin. Låter det bekant? Kanske inte, men det är samma gift som finns i lömsk och vit flugsvamp. Celldödande, slår ut slemhinnor, lever och njurar. Gifthätting är en av våra giftigaste arter, och den är intill förvillning lik föränderlig tofsskivling. Jag återkommer till den svampen i ett senare inlägg.
Även andra arter av stubbsvampar är giftiga, om än inte i samma grad. Svavelslöjskivling innehåller mag-tarmretande gifter. Honungsskivling betraktades tidigare som en matsvamp men kan ge förgiftningssymptom hos vissa, förmodligen är den hårdsmält. Fjällig tofsskivling innehåller hallucinogena ämnen. Dessutom finns en stor mängd arter som betraktas som oätliga eller oaptitliga av olika anledningar.
Men jag vill inte skrämmas. Ge akt på dig själv, dina svampkunskaper och okunskaper och du lär dig snart vilka du kan äta. Till exempel rökslöjskivling, som kan växa i mängder på en gammal stock eller stubbe. Den är väldigt lik den giftiga svavelgula slöjskivlingen men de är ändå lätta att skilja åt. För du går väl inte bara på utseende i svampskogen? Är du tveksam, smaka en liten bit av svampen och spotta ut sedan. Rökslöjskivlingen smakar metalliskt och av råa ärtor. Den svavelgula smakar bittert och skarpt. Läs på, och plocka.
Vid stekning försvinner den råa gröna smaken, och en djup, fin svampsmak utvecklas. Jag åt rökslöjskivling så sent som igår och den var till och med godare än jag mindes den. Härligt tuggmotstånd, den saggar inte ihop som andra svampar. Det perfekta användningsområdet borde vara som hårt stekt i en buljongsoppa.
Vågar du dig på stubbsvamparna? Och vad tycker du om rökslöjskivlingen?
Kommentarer
9 svar till ”Lite kort om några av de godaste svampar du aldrig ätit”
Frågan är – folk stoppar i sig allehanda gifter, från alkohol och koffein till den dödliga tobaken – varför inte lite svampgifter? Det är klart man kan bli ganska sjuk, men man kan ju har rätt kul på vägen, haha.
Tja, alkohol produceras av jästsvampen saccharomyces så en och annan dos svampgift har man väl fått i sig genom åren…
Både kaffe och tobak är dessutom fermenterade produkter som fermenteras av en blandning av bakterier och jästsvampar.
Även Öronmusslingen tillhör de numera omvärderade matsvamparna, så kanske tvingas Bohuslän byta landskapssvamp en andra gång!
http://www.ssv1879.se/index.php?id=316
Ja vad skall bohuslänningarna få som ny landskapssvamp när sillkremlan är tagen? Hur är det med ostronmusslingen? ;)
Ni ledsnar väl inte på allt skrivande om svamp? Jag har några arter till jag tänkte skriva om innan snön kommer.
Skriv, bara skriv, Peter. Det är alldeles underbart. Men stubbsvampen håller jag mig undan från även i fortsättningen.
Ja skynda att älska, ta du de andra arterna med. Ursäkta en viss avmattning i kommentarerna, men jag tycker inte direkt jag har något vettigt att tillägga :)
Man vet aldrig, det kanske är lågt allmänintresse för de här mer skumma arterna, som dessutom går förhållandevis lätt att förväxla med giftiga arter. Å andra sidan har allmänintresset knappast styrt mina tidigare inlägg. En del är smala som ett rakbladssnitt.
Är det ingen som smakat rökslöjskivling någon gång? Kurt och Örjan, ni är ju förfarna i svampskogen, nog har ni någon gång smakat?