Alla som läst Eric Schlossers briljanta, ursinniga bok Fast Food Nation (”Snabbmatslandet”) kommer känna igen upplägget i ”Den hemlige kocken”; en samling löst sammanhållna debattinlägg i form av separata kapitel kring ett gemensamt tema. Mats-Eric Nilsson citerar även sin föregångare ofta och länge, och kallar hans bok för ”en avgörande ögonöppnare”.
Men där Schlosser upprörs över livsfarliga köttstyckarjobb och ruinerade odlare är Nilsson upprörd över tillsatser som i de flesta fall deklareras på etiketten, för alla som orkar titta. Dessutom verkar Nilsson besynnerligt övertygad om att det vilar en konspiration bakom varje enskild tillsats. Det känns som ett överdrivet grepp, väldigt lagomsvenskt i sin brist på mer genuint upprörande innehåll. Jämfört med Schlosser, som så gott som uteslutande bygger sin bok på egen research, stödjer sig Nilsson mest på andra redan publicerade källor. Som nyheterna om att färsk juice inte är färsk, att rökt mat aldrig varit i närheten av en rök eller att tryffelolja inte innehåller tryffel.
Som grävande dokument lämnar boken därför en del övrigt att önska, trots sin titel: det mesta i den är faktiskt känt sedan tidigare och lätt tillgängligt för den som letar. Dessutom består nästan halva textmassan av inköps- och ämnesgudier; i mina ögon gammal information som kan hittas billigt eller gratis på andra håll.
Bäst är Nilsson snarare som idéhistoriker; när han tecknar matfuskets historia då som nu, redogör för idéerna bakom den kooperativa matrörelsen eller berättar om de moderna halvfabrikatens framväxt. Här flyter texten, och läsaren har lika roligt som berättaren. Allra mest träffsäkert är kapitlet om den märkliga betydelseglidning som begreppet ”färskt” har genomgått; hela vägen från ”nytt” till ”gammalt, fast inte så det märks”.
Ojämnheten i tilltalet hindrar inte att boken kan bli en bra julklapp, men det gäller att välja sin mottagare med omsorg. Den som är novis i etikettgranskarland, nyuppvaknad efter höstens matfuskdiskussioner, kommer att ha stor behållning av boken; det känns trots allt mycket bättre med sällskap i en nyfunnen upprördhet, och uppslagsdelen i slutet av boken är en smidig resurs för den som vill ha en enda källa att gå till.
Allergiker och andra matcyniker – för vilka konserveringsmedel, färgämnen och konsistensgivare är välkända begrepp – kommer däremot inte ha mycket att hämta, förutom nöjet att med genuin förvåning kunna säga ”vadå, visste du inte det?!” till sina nyomvända bekanta.
LÄNKAR:
Tillsater i mat, Livsmedelsverket
E-nummernyckeln, Livsmedelsverket