Daiquiri
Vad finns på Kuba, förutom cigarrer? Jo, rom, socker och lime. Vispar man ihop de här grejorna så får man en Daiquiri, en drink alla har druckit. Minns mitt första möte med denna cocktail. Ett ungdomligt "intellektuellt" möte, snarare än berusande. I något nummer av tidningen OKEJ, runt 1983, stod att läsa en "djup" intervju med Martin Gore, den ende krullhårige medlemmen av min då högt älskade orkester Depeche Mode. Jag var den ende krullhårige syntharen i Löddeköpinge och hade ett fasligt bestyr att få till en acceptabel synthfristyr. Alla mina kompisar hade sköna, långa, raka luggar som coolt hängde för ena ögat. Jag nyttjade allt världen hade att bjuda lockar som ville bli raka, men misslyckades. Det gjorde även Martin Gore. Han blev min keratinske vapendragare, även om han inte visste om det själv. I alla fall... Den här intervjun innehöll djuplodande frågor såsom "Vilken är din favoritmat?", "Vart åker du helst på semester?", "Vilken är din favoritdrink?" med flera. Som svar på drinkfrågan svarade min krullige vän "Daiquiri". Jag minns att jag, Henke och Jörgen ägnade timmar åt att bara diskutera hur man skulle uttala denna exotiska synthdryck. Jag undrar om vi någonsin kom ens i närheten av sanningen. Det spelade ingen roll. Vi, åtminstone jag, visste vad det var för dricka som gällde. I år är det 26 år sen jag såg Depeche Mode live senast. Jag var nyss fyllda 13 och minns fortfarande denna dag som en av de största i mitt liv. Blev skjutsad till Lund av mina tämligen bekymrade föräldrar, men hade det fulla förtroendet att ta bussen hem själv. Minns när jag gick de två kilometrarna från busshållplatsen hem till mitt pojkrum. Min första riktiga fylla, dvs utan inblandning av alkohol. Undrar om jag inte svävade fram på cykelstigarna, kantade av gula tegelvillor i 1,5 plan, anlagda i mitten på 70-talet. Denna cocktail har jag haft mycket roligt tillsammans med. Jag tror banne mig att det var den första drink jag beställde i en vinstdrivande bar. Fråga mig inte hur jag uttalade den, men jag fick det jag skulle ha.
Det sägs att Daiquiri "uppfanns" av en amerikansk gruvingenjör som var stationerad i Daiquiri på Kuba i början av förra seklet. Låtom oss tillsammans sälla oss till sällskapet skeptiker. Jag menar har man rom, socker och lime utanför dörren så borde man ju fatta vinsten av att gifta dessa godsaker utan att behöva konsultera en imperialistisk gruvingenjör. Eller hur?
Sanning verkar dock vara att en amerikansk militärläkare vid namn Lucius W. Johnson fattade så pass mycket tycke för drycken att han 1909 introducerade godsaken på hemmaplan. Den eminenta drinken skulle sedermera komma att bli både Hemingways och John F. Kennedys favoritdrink. Gillar dom den, gillar jag den. Och du med!
Idag var min sköna hustru på sjukhuset och pumpades full av medicin. Hon brukar inte må allt för prima efter detta. Jag hade i mitt stilla sinne planerat något mörkt och intellektuellt i cocktailglasen denna fredag, men när hon sa att hon behövde nåt sött, friskt och glättigt efter sin behandling var jag inte sen att agera. "Du behöver en Daiquiri, min sköna." sa jag. "Ja, jag tror det sa hon."
Mitt tips: Servera inte denna sötsyrliga, friska drink i ett tramsigt cocktailglas. Servera i ett vanligt vinglas, med mycket is. Den varar längre, ser festligare ut och mattar behagligt av sin sötma i takt med att isen smälter. Den är riktigt god. Eller hur?
Daiquiri
- 6 cl rom (vit)
- 3 cl limejuice
- 1,5 cl sockerlag
"Shejka" rubbet aggressivt och sila upp i ett vinglas proppfyllt med is. Hångla gärna när ni dricker. Ja, oavsett sällskap.
Skål!