Även om jag blev nöjd (nästan lite katig) med det te på mjölkört jag gjorde och skrev om i våras så måste jag ändå säga att det te på älggräs jag gjort nu i vår och som jag precis smakade av var minst i samma klass. Jag var lite tveksam till att göra ett försök med tanke på älggräsets säregna, lite medicinska aromer av gurkskal, melon och tantparfym (tuggummit jenka var det någon på nätet som föreslog, och varför inte?). Men jag är glad att jag tog mig tiden, det tar ändå några dagar att få till ett te med den metod som jag använder. Här är den i korthet, för den som inte orkar läsa artikeln:
- Gå ut i skogen och plocka friska, gröna blad (på vad du nu skall göra te på).
- Låt dem ligga ett tag så att de slaknar lite grand.
- Krossa bladen mellan fingrarna.
- Veckla ut dem, och låt ligga inomhus eller i skugga ett par timmar.
- Lägg bladen i en plastpåse, pressa ut luften och rulla in påsen i en varm, gosig handduk. Lägg handduken på ett ganska varmt ställe och låt ligga där några dagar.
- Värm upp en stekpanna eller wok så pass att du börjar fundera över det tillrådliga att stoppa ner dina händer där.
- Separera bladen från varandra och lägg dem i pannan och plocka och kasta runt dem med handen tills de blivit genomvarma och är på väg att bli torra.
- Låt ditt te torka helt.
Det är en skoningslös flerstegsprocess som bladen utsätts för. De krossas så att växtsafterna exponeras mot syre och oxideras, vilket får bladen att mörkna: med hjälp av ett syreberoende enzym vid namn polyfenoloxidas slås små fenolföreningar i bladen samman till större, och bladens gröna smaker ersätts av mörkare och mer intressanta sådana. När det påstås att ett te har “fermenterats” så är det i själva verket ofta en oxidering man utsatt teet för, och oxideringsgraden styr färgen på teet (gissa nu om ett svart te har oxiderats hårt eller lätt). Bara vissa teer fermenteras på riktigt, och det som sker i plastpåsen är precis en sådan process, där ytterligare smaker tilkommer.
Den avslutande rostningen ger också nya smaker, möjligen på grund av ämnen som bildas vid kontakt med den heta ytan i stekpannan. Och med rostningen gäller precis som i alla steg att den kan varieras beroende på vad man är ute efter. En längre oxidering kan ge mer tekaraktär, men så försvinner också mer av bladets egna karaktär. En längre fermentering lockar fram mer aromer av nässlor och fuktiga ängsblomster om kvällen. Ja, nåt i den stilen i alla fall. Jag har inte riktigt rett ut allt än utan trevar mig fram som temakare men lyckas ganska bra ändå.
Älggrästeet jag nyss smakade av fick vid sidan av en laddning nästan perverst späda blad av mjölkört gå igenom alla punkter ovan, och resultatet var slående. Den här omgången fick faktiskt mjölkörten pisk. Visst fanns karaktären av de färska bladen kvar, men i en mer nedtonad och sammanhållen stil, och teet fick en fint oxiderad, mörk smak, mer likt svart te än mjölkörten. Jenkan hade övergått i en svag, fin smak av mynta. Riktigt gott blev det.
Om någon är speciellt nyfiken på hur det kan smaka med te gjort på det här sättet så kan jag skicka smakprover lite senare i vår, när jag gjort några större satser, både av mjölkört och älggräs. Fast helst ser jag ju att ni vill göra ert eget te, och att ni sedan talar om vad ni tyckte om det och om själva metoden.
Kommentarer
20 svar till ”Den halvblinde temakaren”
En eremitkoja har jag trängtat… Eldstaden exakt uttänkt för behoven. Säker en bok av mats bergmark och en hemgjord björkriskvast.
Ge mig en rejäl yxa!
Tack
Inger goes Thoreau? :)
Örjan: planer på experiment?
Kanske, men jag måste ju först ta mitt för tillfället linkande knä ut i fuktiga skogen och hitta örten/gräset.
Det verkar i sig värt det,med tanke på de olika användningsområdena du föreslår
Namnet älggräs är ju bara underligt. På de flesta andra språk har det ett namn som visar att det använts för att smaksätta mjöd (främst blommorna?):
Mjødurt Almindelig Mjødurt Mesiangervo Mjaðurt Meadowsweet Echtes Mädesüß
På svenska har den också haft namnen algräs och ölgräs. Kanske “älg” kommer därifrån, efter en liten glidning? Håller med om att det är ett märkligt namn annars.
Den hade tydligen en gång namnet Regina pratensis, ängens drottning. Om älgen nu är skogens konung kanske älggräset fick sitt namn på det sättet? Ett etymologiskt parti?
Meadowsweet är för övrigt ett mycket poetiskt namn.
Svenskt översatt ängssöta låter också poetiskt – och gott.
Mycket fint, och maken till mångsidigt blomster får man leta efter.
Gör en ny omgång älggräste nu, snart är det dags för fermentering. Passar på att testa även daggkåpa.
Blad av rönn och svarta vinbär skall få samma behandling, men sedan besinnar jag mig nog.
JAA! Till gården jag köpte i fjol tillhör ett skifte med fem hektar skog svars vegetation i princip består av tall och älggräs! Älskar att samla och hitta på roliga saker att äta av det jag finner i naturen men har inte lyckats komma på ett användningsområde för sååå mycket älggräs… (mest varit sur för att den tycks helt ha konkurrerat ut svamp och bär) Men nu! Här ska göras te! Lycklig!
Varje dag vaknar jag och tänker: om jag så bara lyckas göra en enda människa glad idag så har jag gjort ett bra jobb. Så tack, Emma, för att du gjorde min dag!
Jag hoppas verkligen att du gör ett teexperiment på älggräset. Och att du berättar här hur det gick!
Hej Peter! Jag tar tacksamt emot teprover. Har du någon mail man kan kontakta dig på? Har ett par svampbilder som jag skulle behöva identifikationshjälp med.
Erik, jag har mailat dig på den adress du angav i kommentaren.
I helgen plockade jag en 3-literspåse full med daggkåpeblad. Varför jag gjorde det får ni läsa om snart.
Hej Erik, gillar verkligen din blogg. Har på gång en liten sats te av citronmeliss, mest för att testa metoden (och för att jag hade det i kruka – stadsbo som jag är).
Även jag tar tacksamt emot ett smakprov om det går bra.
Kan inte jag få en länk till denne Eriks blogg, den verkar vara läsvärd! ;)
Pinsamt. Ber om ursäkt. Skyller på trötthet.
Men kanske.. http://eirikgjendemsjo.blogg.no/
Adam: ingen fara. Men den som stavar fel på mitt efternamn tömmer jag min vredes skålar över…