Den riktiga Monas tårta, och vad drömde min mormor om egentligen?

Mormors kvarlämnade receptsamling ligger i en pappkartong, säkrad med en lång skidrem. Den är packad med pärmar och recept främst rivna ur veckotidningar som Hemmets Journal, Hemmets Veckotidning och Allers. Dubletterna är många, där finns nog ett hundratal olika men liknande smörgåstårtor och flera recept på småpajer, sirapslimpor och kräftströmming. I lådan finns mängder av recept på rätter och kakor och bakverk som vi aldrig fick se men som mormor ändå klippte ur. En del recept har någon annans handstil, andra har namn som “Märtas bröd” och ibland har mormor skrivit en uppmuntrande kommentar i marginalen: “bra!”. Där finns även gamla anteckningsböcker där hon med sin snirkliga handstil skrivit ner basrecept, förmodligen från en svart tavla i skolan. Receptsamlingen är som ett collage över en del av mormors liv.

I midsommar fick jag äntligen ta tag i denna skatt, och det tog mig inte mer än en kvart att hitta receptet på Monas tårta, den enkla sommarkaka jag skrivit om tidigare. Det hade satts in på hålat papper i en speciell pärm där många andra mormorsklassiker fanns. Det är det enklaste kakrecept jag sett, jag var fel ute i mina tidigare spekulationer. Tårtan består av ett visp på ägg och socker som gräddas länge i ganska låg värme. Ytan smälter samman till ett marängkrispigt lager som kollapsar då kakan tas ur ugnen.

Jag lagade till tårtan på landet och vi åt den med mammas plommonsylt och vispgrädde, och jag mindes genast hur den skulle kännas i munnen, hur mormor gjorde den. Kakan bidrar med sötma och konsistens men är för enkel för att stå för sig själv, den kräver sina tillbehör. Givetvis fick Lilja smaka tårtan och även om hon inte kände till tårtans betydelse för oss så åt hon den med god aptit, och utnyttjade flera gånger det lilla ord hon lärt sig använda under midsommarhelgen: mer!

Senare tog jag en promenad i nattljuset. Uppe på berget satt sparvugglorna och visslade men annars var allt stilla och tyst. Doften från nattviolerna i diket längs bilgrusvägen var tung och den blandades med den dämpade kakafoni av blomsterlukter som en sommarnatt runt midsommar kan bjuda på, och förstås den råa nattluften som börjar rulla in från gärdena så snart solen gått ner. Det blått silade ljuset och tystnaden odlade ett vemod av sån kraft att det kändes som om hjärtat skulle slitas ur kroppen. Jag tänkte på mormor. Jag tänkte på vad hon drömde om egentligen.

Mormor dog 88 år gammal för några år sedan från ett liv där hon passat upp på andra, som barnflicka, hembiträde, städare, hemmafru och mormor. Född i statarfamilj under ganska knappa förhållanden. Morfar köpte stugan i Närkes Kil då mamma, enda barnet, var flicka. Vi tre syskon var på landet så ofta vi fick och var så mycket för oss själva på somrarna att vi blev folkskygga när det kom vuxet folk dit. Mormor och morfars kök och stugan på landet har alltid varit samlingsplatser för familjen, och systerns Felix skolades snabbt in i den traditionen. Lilja fick aldrig träffa mormor, men stortrivs på landet med våra gamla leksaker och alla gräsytor.

Mormor hade knappt tio maträtter som roterades, och kakfatet såg nästan likadant ut varje gång. Det var så vi ville ha det vi barnbarn, vi ville ha ris och curry, pannbiffar, stekt makrill och porterstek, chokladrutor och mandelkubbar, Monas tårta och kajsakakor. Vi dömde experiment och utvidgningar av repertoaren hårt. Bara några få recept från mormors urklippssamling passerade nålsögat och hamnade på matbordet. Men hon fortsatte att klippa ut, och att drömma.

Jag vet inte vilka drömmar mormor hade. Jag tror inte heller att de bara rörde mat, men jag ser receptsamlingen som en metafor. Hon fortsatte att klippa ut recept långt efter det att hon inte vågade förnya sig längre, även om vi andra vid det laget inget hellre ville. På ett av de sista urklippen poserar Leif Mannerström på en relativt nytagen pressbild.

Tankar som kommer till mig då jag går mina kvällspromenader rinner till som vatten sipprar in i en tömd brunn och är till hälften vemod, till hälften inspiration. Stillheten och det blå nattljuset krävs för att jag skall höra mina tankar, men sluter jag ögonen är det helt andra bilder jag ser framför ögonen: Lilja på landet i kvällssol, helt uppslukad i nuet där hon springer runt och sluter cirklar i sin pyjamas.

Monas tårta, originalet

REcEpTMAKARE: Edla maria kling, lånad från anonym mona

5-6 personer

Förberedelser: 10 minuter, 60 minuter i ugnen

Kräver sylt eller bär samt grädde.

• 3 ägg
• 3 dl strösocker
• 2 msk vetemjöl
• 2 msk potatismjöl
• 1 tsk bakpulver (jästmjöl i mormors recept)
• Smör till formen

1. Vispa äggen och sockret tills sockret smält och smeten fluffat upp.
2. Rör ut bakpulvret i mjölet och vänd ner alla torra ingredienser i äggvispet.
3. Häll ut i smörad form, ca 26 cm.
4. Baka i 150 graders ugn, i mitten, en timme.