Den frågan fick jag av en vän igår, här försöker jag svara på den.
Jag tror att perfektionen i matmedia är förlamande, hur ska man våga ge sig på nåt nytt om man inte får misslyckas, översalta, bränna vid? För att inte tala om mini-mästerkocken och andra matprogram som är med och för barn, när Leif Mannerström ska tycka och granska och bedömma en 8-årings bearnaise, får matlusten verkligen plats då, eller blir det bara ännu en prestation? Det kanske går att förena, bra i såfall, men jag är rädd för allt som höjer ribban för var och en att faktiskt ställa sig vid spisen oftare än man slänger in något färdigt i micron.
Jag vill s ä n k a ribban.
Därför jag gillar jag också recept som utgår mer från smaka, titta. lyssna, dofta sig fram och börja lita på dina sinnen. Och exakt vad i livet har du kunnat innan du övat eller misslyckats några gånger?
Du kan till exempel börja med att sätta ugnen på 200° grader och lägga vaxbönor på en plåt med olivolja och salt. Haricot verts går också bra. In i ugnen i ca 20 minuter, titta efter, när de börjar bli mörka i kanterna och skrynkla ihop sig lite, då är de klara. Å då kan jag avslöja att de smakar typ som pommes frites! Ät med smulad fetaost eller dressing på dijonsenap, olivolja, vitlök, och citronsaft. Proportioner? Prova dig fram.
Och glöm inte, man blir inte av med sitt medborgarskap bara för att man strular till det lite i köket. Det absolut värsta som kan hända är att du får slänga skiten och ringa på hämtpizza, och det är ju också gott ibland.