Nyss hemkommen från 10 dagar i Kyoto och Tokyo ligger jag nedbäddad i en elak förkylning med ett löjligt förälskat leende på läpparna. Det var inget annat än en underbar resa där allt kändes så lätt, antagligen för att jag egentligen inte fattade någonting. Och maten, maten. En sammanfattning: ramen, ramen, ramen, kalla sobanudlar, ramen, aldrig ätit bättre tempura, ramen, rå kotunga (nja), hästsushi (ja!), koreansk kongbijijjigae (måste laga!), ramen, ramen, ytterligare en tröstramen på flygplatsen. Tankar i förkylningsdimman just nu: 1. Att närmaste tonkotsu ramen är åtskilliga mil bort gör mig ilsk. 2. Min nya kärlek, Nikujaga, tröstar dock. 3. När kan jag åka tillbaka?
Nikujaga är en löjligt enkel gryta på kött och potatis som Keiko lärde mig att laga under en matlagningskurs i Kyoto medan hon tålmodigt svarade på alla mina frågor. Sällan har kött och potatis varit så gott. Som en japansk sjömansbiff som min vän uttryckte det. Delar av sällskapet drack upp buljongen när allt annat var uppätet. Det var den första rätten jag lagade när jag kom hem och den kommer att lagas om och om igen i kokvrån.
Enkelt kortkok som är klart på en halvtimme, även om du väljer att göra egen dashibuljong. Ursprungsreceptet innehåller wagyubiff, jag använde ekologisk ryggbiff med gott resultat. Leta efter kött med mycket insprängt fett. Grytan går även att göra på tofu, använd då gärna en friterad variant och skär den i stora tärningar.
