Dags för en liten lista igen! Jag har ätit ute och tipsar om godbitar i Stockholm. Jag betalade själv men var igenkänd. Tipsa gärna om andra saker i kommentarerna. När och fjärran. Högt och lågt.

A. Burget i förorten

Det är löjligt att jag knappt varit på Aloë eftersom det ligger i mittområde. Men det tar en dryg halvtimme att promenera dit, med buss tar det lika lång tid som att ta sig in till City. Men när vårsolen strålar är en promenad mer lockande. Aloë har nämligen börjat servera lunch under namnet Descendit. Jag föredrar egentligen att äta finmat till lunch eftersom man är mer alert och inte frestas att dricka för mycket vin. (Jag är notoriskt lättfrestad.) In genom mode- och inredningsaffären, ner i källaren. Där lockar krogen med en femrätters lunch för 495 pix. Det är ett respektfullt återupplivande av både det gamla franska köket och det nya som det såg ut på nittiotalet. Hur det var? Jo, liken lever. Elegant konstruerad mat med den precision och enorma tekniska skicklighet som alltid kännetecknat Daniel Höglanders mat. Retrovibbarna finns där, även i den burgna överdådighet som kännetecknade millennieskiftet. Men det är ett kärt återseende. Ostron, störrom, anklever, tryffel och rejäla proteinportioner. Glassen på karamelliserad banan fick mig i trans. Rar och proffsig servering. Rekommenderas varmt till alla som älskar säkra kort!

B. När knas är kalas

En motsatt upplevelse, men minst lika imponerande, levereras av Jim & Jakob. Duon som gått från food truck till kvarterskrog. Herregud, vad jag saknat exakt den här krogen! Skyhöga smaker, låga priser, konsekvent konsistenstänk och enormt fin stämning. Kan inte minnas när jag råkade på så prick- och tonsäkert rajraj på tallrikarna sist. (Jag tycker att betyget i Whiteguide är för lågt.)  Det blinkas åt Peru, Japan, Frankrike och Thailand. Det nya nordiska representeras av sikrom till sparrisen och libbsticka till ryggbiffen på en knasig steaksandwich. Ett extra plus för att de asiatiskt influerade rätterna inte är onödigt söta, vilket de pinsamt ofta är i Sverige. Alla rätter är tänkta att dela och även om du vill smaka på allt kommer du undan med 355 kronor. Mest prisvärt i Stocholm just nu? I alla fall för mig. Nackdelar? Hade gärna sett mer vegoalternativ.  Jag tycker att vinlistan kunde varit ett snäpp mer äventyrlig, men det förhindrade mig inte från att dricka ett glas för mycket. Vilket är en av anledningarna till att jag inte kan redogöra för rätterna i detalj. Men den söta knapiga brässen i savoykål var en höjdpunkt, liksom den råa gösen i ponzudressing. Skrei i fina lameller samsades med bakade rödbetor med tät sojasmörsås och krunschiga hasselnötter -- så överväldigande smaker att jag började skela. En extra eloge till kockarnas förmåga att hantera syrlighet. Fräschör där det behövs, medtonad när andra sensationer behöver få spelrum.

C. C som i canelé

Jag skrev om dem för länge sen, men viss kärlek är evig. Canelé är inte det mest lättälskade bakverket. Men vi som faller, vi faller desto hårdare. Beskbränd karamellig yta och segt inre med arom av rom och vanilj. De gräddas i små formar av koppar som ger optimal värmeledning. Sophies Canelé vid St Eriksplan är virtuoser. (Bilden är lånad av dem.)