Det finns vissa ställen som fyller en med fasa fösta gången man träder in där. Man vet nämligen att man kommer spendera en mindre förmögenhet där de närmaste åren. Här är två sådana ställen.

A. Tyge & Sessil

Niklas Ekstedt och charmknippet Maximillian Mellfors har skapat den där perfekta vinbaren som jag så länge saknat. Avlappnad elegans, för de dagar man känner att man lever upp till det. De dagar jag känner mig mindre elegant eller har nolltolerans för kotlettkamning kommer jag även fortsättningsvis hänga på 19 glas. På Tyge & Sessil finns både utsökta och trivsamt urballade naturviner. Många serveras på glas till anständigt pris. Personalen är lika delar klokskap och charm. Kopiöst stora, saftiga färska oliver med milda toner av avokado och färska hasselnötter? Japp, varje gång! En dagens rätt för under två hundralappar kan bestå av härligt fett lamm, örtkokta bönor och kål. En ganska perfekt rätt. Men vi stammisar tycker att menyn borde bytas oftare.

B. Tak och Frida Ronge

Stockholm håller på att älska ihjäl Frida Ronge. Inte nog med att megakrogen Tak (Brunkebergstorg, Stockholm) verkar ha potential att bli en höjdare, och namnet inbjuder till dåliga vitsar. Dessutom kommer Fridas första kokbok ut i veckan. Vi som var bjudna på en oerhört generös inbjudningsmiddag har möjligen lite sake-dimmig uppfattning. Men jag var otroligt imponerad. I köket finns både teknik och poesi. Och personalen verkar genuint lyckliga och stolta över det de kånkar ut till gästerna. Älskar inredningen där guldstrimmor löper över de ruffa grå golvet och avdelningsskärmar i form av geometriska guldgaller ger härliga sjuttiotalsvibbar. Fula matbilder finns på mitt sorgligt försummade Insta-konto. Om "prinsesstårtan" finns på menyn måste ni beställa den. Min notoriskt kritiska man kallade den ett mästerverk. Med tjock röst.
 

C. Gelegodis med litchismak och Jordnära

Jag är femtioett och omfamnar numera min tantighet. Detta tar sig bland annat uttryck i en fäbless för marmeladkonfekt. Det trevligaste litchigodiset smakar visserligen rätt syntetiskt, men på ett bra sätt och innehåller en hel del fruktjuice. Och har klara marmeladvibbar. Jag köper det på Asian Supermarket, i Sergeluppgången vid Hötorgets tunnelbanestation. Där finns även hyfsad grön sichuanpeppar, färska örter och andra trevligheter. Om man äter för mycket kan man dölja det genom att klä sig i enormt snygga och bekväma linneklänningar från Jordnära på Västerlånggatan i Gamla stan. Min senaste klänning hade jag kunnat använda som som tvåpersonerstält i mina smalare - men mindre lyckliga - dagar.
 

D. Grape expectations

Grapefrukten från Årstiderna är makalös just nu. Inte minst skalet. Skala bort det gula med potatisskalare, putsa ev bort vitt svampigt underskal. Strimla det gula och sjud sakta 10 minuter med 2 dl vatten, 2 dl socker, 1 msk pressad citron och 1 krm salt. Spetsa gärna med lite fin tequila, vodka eller citruslikör. Bästa vuxentillsatsen att blanda drink på, skeda över mjäkig vaniljglass eller bara blanda med sodavatten. Fruktköttet? Jag älskar det i kålsallad, till gris eller så tärnar jag och äter med gaffel.

Glöm inte bort grapefruktens smakkamrater!

E. Tisseltassel!

Smått och gott i mitt matliv:

Ötzi gjorde prosciutto (man är vad man äter)

Jag jobbar numera med Allt om mat som krönikör i varje nummer. Urkul samarbete.

Andra ställen dit mina pengar försvinner i vår: Oaxen (vi åt vår första bröllopsmiddag hos Ek och Green på ön, snart firar vi vår tolfte på Djurgården), Munirs Livs (min sexåring får gå på Andys lekland bredvid: same, same but different).