När jag väl har börjat läsa kan jag faktiskt inte sluta. Okej, jag skummar på några ställen men i övrigt läser jag faktiskt Food Pharmacy från pärm till pärm i en sittning, vet inte när det hände sist. Är det min hypokondri som är så lässugen? Men jag är ju inte ens hypokondrisk, fast jag med all rimlighet borde vara det med tanke på vad som drabbat mina släkled bakåt. Men nej, cancer, MS, diabetes, nageltrång – sånt skrämmer inte mig upp på läktarn. Vad är det då som gör att jag slukar den här publikationen som en 19-årig bloggare på front row?
Jag vill bli piggare. Jag vill alltid bli piggare. Jag avskyr att vara trött.
Att känna att det tar emot, att jag inte kan tänka ett varv till, att jag inte kan leka med min dotter med samma entusiasm som hon har. Och nu skiner ändå solen helt provocerande mycket, ge det några månader till, tjena, då kan vi snacka om trögt med start i backe.
Och vad lärde jag mig?
Att raffinerat socker, mjöl och rött kött inte är nåt barnkalas för kroppen är gammal skåpmat, jag kan inte påstå att det är ett megaproblem i mitt liv idag heller. Jag tar med mig påminnelsen om hur sjukt bra det är med alla former av gröna blad, att sänka temperaturen lite när man lagar och den periodiska fastan, dvs att äta lite tidigare på kvällen och vänta lite med frukosten dagen därpå så att kroppen får vila lite längre från konstant idisslande. Att man då också kan rädda utsvultet morgonhumör med en grön smoothie och ändå få effekt avgjorde saken, jag ska testa. Jag fick också med mig hur bra det är att peta ner vissa utvalda kryddor lite oftare i käket och hur jag vill preppa mitt barn med ett sjuhelvetes immunförsvar och göra henne till en anti-inflamatorisk varelse.
Jag gillar att boken är förlåtande, att författarna inte väntar sig att man ska göra en 360-vändning utan att man kan gräva i den delen av grönsaksdisken där man redan står, och därifrån kanske ta små utflykter. Sen är det ju såklart inte så upplyftande att höra att en nygräddad baguette är satans verk för tarmfloran, särksillt inte när man åt just en sån, MED marmelad, på Petrus dagen innan till frukost. Men som sagt, väntade man sig perfektion fick man skälla på ett annat träd än mitt.
Det slår mig också en än gång hur hälsa i väldigt stor utsträckning är en klassfråga. Det försvinner rätt många påsar ekologisk babyspenat i veckan om man ska gå på en-smoothie-om-dan-rekomendationen. Att laga mat på 70 grader i ugnen tar också sin lilla tid, och tid är som vi alla vet, också pengar. Frön och nötter, kallpressade oljor och snäll-fiskad fisk – allt det där tillsammans blir en rätt dyr matkasse. Och ja, det handlar om prioriteringar, och ja, i långa loppet kostar det att vara sjuk också. Men jag tänker på alla dem som inte kan göra prioriteringen. Och som blir sjuka. Och hur det knaprar på resurserna ännu mer.
Men för inspiration, för att bara lära sig något nytt och för att fundera på vad du kan krydda med gurkmeja härnäst så rekommenderar jag boken, och i brist därav – bloggen.