Gamla cocktails, gamla smaker. Den här lille gynnaren stammar från tidigt 1900-tal. Den finns med i Harry Craddocks The Savoy Cocktail Book från 1930. Man kan fråga sig vad en cocktail från 20-talet som sägs innehålla absint faktiskt ska innehålla. Äkta malörtsbaserad absint förbjöds i mitten på 10-talet. Någon gång under 20-talet blev det tillåtet att producera och sälja alkohol med anissmak, dock utan malört. Man kan därför tänka sig att de flesta drinkrecept från förra seklet som ska innehålla absint, faktiskt ska byggas på pastis, typ Pernod eller Ricard. Skillnaden mellan originalet och den juridiskt gångbara kopian är, förutom malörten, sockerhalten. Ger man sig på att använda riktig absint ska man addera lite extra sockerlag för att balansera en smula. Eftersom absint nu kan köpas igen så använder jag gärna det. Det är lite vassare i smaken och har tydligare aromer.
Nineteen-Twenty Pick-me-up Cocktail är fylld med klassiska smaker. Man kan nästan se de fransiga kjolarna framför sig när man tar en klunk och sluter sina ögon. Precis som andra drinkar med syrliga toner och sodavatten, så passar den alldeles utmärkt som sommardrink. Lite skarpare karaktär än en Tom Collins, men frisk och svalkande.
Huruvida det är lätt att ragga med den här i glasen ska jag låta vara osagt. Kör man absint och dricker några stycken så lär ju en del psykosociala barriärer rasa en smula. Möjligen får även självbilden sig en skön knuff framåt, liksom det dåliga omdömet.
Nineteen-Twenty Pick-me-up Cocktail
- 2/3 absint (eller pastis)
- 1/3 gin
- 1-2 stänk Angostura Bitters
- 1-2 stänk orange bitter (Angostura Orange Bitters finns på Systembolaget)
- 1-2 stänk sockerlag
- Sodavatten
Skaka med mycket mycket is. Häll upp i ett isfyllt vinglas. Toppa med sodavatten.
Skål!