– Jag ska bjuda dig på ostron och champagne, sa jag till en vän som behövde bli lite uppiggad.
Det blev han förstås. På samma sätt som med te och hembakad kaka är det där erbjudandet större än den faktiska kostnaden eller ansträngningen. Att bjuda på champagne är att erbjuda någon liv och glädje. Det skulle aldrig falla mig in att använda den svunna högkonjunkturens främsta och kanske vidrigaste helgbilageadjektiv: ”glammig”, särskilt inte om något så genuint förtjusande som champagne, men de bubblande dropparna skänker onekligen en ton av välbehövligt lättsinne i vardagens hav av meningslöshet.
Om man är ledsen när man dricker champagne blir man gladare. Eller man flyttar sig åtminstone ett par millimeter från hysterisk snorfest mot tjusig melankoli. Om man är glad blir man sprudlande. Futtig ilska blir sprittande elak spiritualitet. Att bli full på champagne, och jag hycklar inte med att berusningen är en viktig poäng med intaget av alkohol, blir man smartare och snyggare än vid vanlig rödvinsfylla. Det är någon med bubblorna man får bakom ögonen.
Nyårsfester är ofta lite för specifikt kodifierade för min smak, uppskruvade förväntningar och före detta goda vänner som inte längre känner varandra ler stelt och hoppas på alkotrivsel. Då behövs onekligen champagne, men det är att nedvärdera dess charm att förpassa den enbart dit. Varje onsdag i badkaret är bättre. Eller en söndagkväll i sängen. Vi kanske rör oss ett steg för mycket mot de där helgbilagornas sexspalter nu, men en champagneflaska och två glas (eller fler för all del, vi är fördomsfria här på Taffel) på nattduksbordet är inte bara stilig James Bond-rekvisita. Och det gäller faktiskt oavsett om man bara läser i sängen eller gör något annat.
Enligt Financial Times faller champagne-försäljningen nu för första gången sedan år 2000, då alla hysteriska inköp och överköp, inför millenieskiftet gav en tillfällig baksmälla. Och självklart, när det blir färre galna fester i finanskvarteren runt om i världen säljs också mindre champagne. Ändå kan man precis som champagne-makarna själva i ett sådant läge citera Winston Churchill: Vid segrar förtjänar man den, i förlusten behöver man den. Det finns inga tillfällen i livet som inte blir lite bättre med bubblor.
Det är alltid extra roligt med magnumflaskor, inte bara för att det känns oändligt mycket mer opulent, utan också för att själva vinet faktiskt ofta är betydligt bättre. Det här är ett sådant exempel, på vanlig flaska har den här en liten trist stickighet medan i Magnumflaskan blommar vinet ut och smakar äldre, rundare, generösare. Superfynd dessutom för motsvarande 233 kronor per 75 cl.
Deutz Brut Classic 328:- (nr 7487)
En av de bästa standardchampagnerna just nu med sin lena gräddighet och ton av rostade hasselnötter.
Ayala Zero Dosage, just nu nedsatt till 247:- (99532)
Ännu finns ett fåtal flaskor kvar av denna Systemets kanske stålhårdaste champagne. Helt utan tillsatt socker är den en fantastisk aperitif och passar dessutom löjligt bra till feta milda ostar. Och lardo.