Det var det!
Och då menar jag inte bara decceniet där jag klämt ut en unge, suttit i styrelse, gått på föräldrarmöten, gått i Prideparader, blivit nykär i Paris och ätit väldigt mycket kål.
Jag sjöng ut 10-talet med att avsluta ett jobb så hej swinging 20's med blank kalender. Att vara mitt emellan två jobb är väl i och för sig själva definitionen av frilans- och konsultliv, och det livet kan jag, jag har levt det i snart 14 år.
Men ursäkta var inte det här en matblogg? Lugn, det kommer det att ätas och skrivas om mat. För det måste jag tydligen. Både äta och skriva. Men mat för mig är också ett rätt bra alibi för att träffas, prata, skvallra, älta och till slut äta upp och gå vidare. Epitetet matblogg kan få vara ett svepskäl för att få pickla och förvälla mig själv, en ett-två-tre-lag av ettor och nollor, buffén av mitt inre, välkommen, glöm inte såsen.
Idag blir det brysselkål.
