I The Economist läser jag att FN har deklarerat 2008 som "Potatisens år". Tyvärr vet jag inte om 2007 kanske var skärbönans år eller om 2009 kommer bli nakenhavrets år. Jag vet heller inte riktigt på vilket sätt FN vill att vi ska fira detta 2008 mer än rimligen genom att sätta i oss stora mängder King Edward.

Det kan vara ett inlägg i diet-debatten. Det kan också vara en uppmaning till den utvecklade världen att skärpa sig i Doha-rundans sista skälvande minuter. Historiskt, om än inte bantningsmässigt sett, är nämligen potatisen ytterligt spännande. Indirekt var potatisen nämligen, som Economist också skriver, startskottet för både den politiska liberalismen, industrialismen och frihandeln i världen. Eller snarare frånvaron av potatis. Som Duke of Wellington sade ilsket på den tiden: "rotten potatoes have done it all".

Fram till 1846 var det nämligen svårt och dyrt att importera grödor till Storbritannien. De så kallade Corn Laws reglerade importen med tullar och tariffer, inte olikt EU:s politik mot jorbruksprodukter från utvecklingsländer i dag. Detta gjorde förstås då precis som nu maten dyrare och i det tidiga 1800-talets England betydde det att vanliga människor hungrade för att jordägarna skulle kunna tjäna mer på sitt vete.

Så 1845 slog den irländska potatisskörden fel. Otroligt fel. Mer än en miljon irländare svalt till döds innanför sina fina skyddstullar. Om politikerna bara hade lyssnat mer på den gryende liberalismens företrädare (däribland nygrundade Economist) och mindre på protektionisterna hade det kanske inte behövt hända.

Det är en läxa för världen i dag. Öppna gränserna också för jordbruksprodukter, utan snåriga tariffer som stänger in utvecklingsländerna i ren råvaruproduktion. Om inte kommer vi så småningom att få se en baksmälla för såväl världspolitik som ekonomi så hård och brutal att inte ens det perverst kolhydrastinna* kan lindra huvudvärken.

*Jag har aldrig ätit den här smörgåsen. Men jag tittar på receptet ibland när jag är lite yr och nedstämd. Hittills har jag inte behövt den tillräckligt. Men en sådan dag kommer och då vet jag hur man gör. Enklast är förstås om man köper med sig huvudingrediensen hem på natten och äter den i förebyggande syfte.

Nigel Slaters pommes frites-smörgås

Receptmakare: nigel slater (från Real food)

Portioner: 1

Tid: Sådär 5 minuter + promenad

• Pommes frites, från ett gatukök på vägen hem.
• Brödbulle, ex fralla, en bit baguette, en ciabatta
• Smör
• Ev salt.

1. Köp med dig pommes frites från ett gatukök. Man kan såklart fritera dem själv, men om man för att göra den här smörgåsen skulle få för sig att göra egna frites utgår jag från att man vet hur man gör. Fritesen måste vara varma, så om man bor långt från det där gatuköket eller vinglade och hånglade för mycket på vägen hem, sätt på ugnen på 250 grader och lägg in dem i en minut för att värma upp.
2. Skär upp brödet
3. Ha absurda mängder smör på brödet.
4. Lägg på pommes fritesen på brödet och smöret (som nu alltså smälter av de varma fritesen)
5. Salta eventuellt.
6. Lägg på andra bullhalvan.