Alla gillar inte kriek. Det gör jag sen jag lärde mig ett knep. Man ska inte ens tänka ordet öl samma dag som man dricker kriek. Då kan du uppskatta krieken för vad den är: en syrlig, stram törstsläckare. Öltypen heter lambic och är spontanjäst, frukttillsatserna varierar men körsbär är vanligast.
Drick den gärna i ett vinglas med en citronskiva. Men välj för bövelen inte Timmermans Kriek. Jag vet inte hur den slank ner i korgen på systemet. Jag borde läst etiektten med en evighetslång ingrediensförteckning av olika kemiska tillsatser. Sackarinsmaken är överväldigande, schampodoften beklämmande. Syran hög och obalanserad. Fy bubblan!
En snabb googling visade att det däremot finns en Timmermans Kriek Tradition som fått genomgående goda omnämnanden. Den har jag inte smakat och kan inte uttala mig om.
Kommentarer
6 svar till ”Produkttest: Timmermans Kriek”
Av fruktölerna måste jag ändå säga Fruli, den belgiska jordgubbsölen. Men som Du säger, man måste få in det rätta tänket.
Anyhow, Du missade oss på Doc när Du var söderöver? Nästa gång kanske?
Precis! Det är Tradition som är drickbar. Tyvärr tyckte jag att den jag köpte senast på systemet smakade gammal, avslagen och bara sur. Det kan ju i och för sig bero på att jag drack den en kall februaridag i stället för en het augustieftermiddag.
Oh, kriek! Passar underbart till en blåmögelost!
Jag gillar Timmermans kriek, men det är också den enda kriek som jag smakat, finns det något bättre alternativ på systemet? Gärna en med körsbärssmak!
Tradition är klart bättre, den bästa i systemetes ordinarie sortiment, men den är fortfarande väldigt tam tycker jag. Jag vill i stället rekommendera Boon Oude Kriek (oude står för gammal, den är en blandning av tre- sju- och nioårig lambic), den är fantastisk komplex och frisk och passar bra till både ost och musslor. Annars gör Cantillon god kriek, pröva deras Rodé de Gambrinus som har 70% hallon och 30% körsbär. Syrlig som attans, men riktigt god.
Vill man ha en ren lambic tycker jag Boon Marraiga parfait är bäst, eller drei fonteinen. Alla öl jag nämnt har jag druckit på Akkurat och Belgobar. Båda dessa ställen har dessutom personal som är vansinnigt kunniga på lambic.
Jag har otroligt svårt för lambic över huvud taget. Alla sorter jag smakat har en alldeles för tydlig vinägerbismak; det enda som jag lyckats få i mig mer än ett par klunkar av var någon äppelvariant som jag testade på Monks ölcafé. Den var å andra sidan parfymerad med äppelsmaktillsats (inte toppen det heller).
Men å andra sidan har jag inte vågat testa mer än 3-4 olika sorter totalt. Det känns så trist att köpa öl man blir tvungen att hälla ut…