Det här är ett upprop. En petition, en kampanj för att bevara den svenskaste av juldrycker: julmusten.
Jag vet, det lät lite unket där. Så låt mig börja med att slå fast att jag inte är en nationalist. Snarare en o-nationalist, som katten Findus hade uttryckt det. Men alldeles bortsett från det så gillar jag julmust, och nu är jag lite orolig för denna drycks framtid.
Sakta, sakta men säkert, säkert trängs musten undan. Förr om åren tog den över dryckesavdelningarna helt i våra butiker under årets sista månad, men nu kommer siffror som skvallrar om att något är på väg att hända. Det går inte fort, men något händer. Under ganska många år har folk i dryckesbranschen slentrianmässigt hasplat ur sig att ”…hälften av all läsk som säljs i Sverige under december månad är julmust.” Och det har varit i princip korrekt. Men om man tittar på försäljningsstatistiken för 2007, så är det faktiskt så att blott 44,2 procent av den läsk som såldes i december var julmust. 44,2 procent. Det är en hel del. Men det är faktiskt inte hälften. Jag vet inte var hälften slutar, men 44,2 procent kan inte ens med bästa vilja i världen sägas vara hälften.
Den stora jätten Coca-Cola förde kring millennieskiftet ett högljutt krig mot musten, och satsade stenhårt på stora reklamkampanjer med tjocka, fryntliga tomtar, renspann och självlysande lastbilar. Det gick inte alls. Försäljningen av Coca-Cola fortsatte att falla.
2004 lanserades julmusten Bjäre. Försiktigt, i den sydsvenska Bergendahlskoncernens butiker. Det gick bra och 2005 fanns det nya märket i hela Sverige. Överallt. Men det var endast den mycket uppmärksamme konsumenten som lyckades snoka fram den finstilta text på etiketten som avslöjade att det var en produkt från… just det: Coca-Cola. 2006 dundrade Bjäre vidare, men 2007 fanns den plötsligt inte i butikerna. Den som tvunget ville ha Bjäremust, fick då pallra sig till McDonald’s. Den som tvunget vill ha Bjäremust i nådens år 2008, kan pallra sig vart han vill. Han hittar ändå ingen.
Coca-Cola har dragit sig ur, och satsar istället stenhårt på sin egen bruna dryck. Spendrups har skapat ett helt nytt varumärke för sin must, Nygårda. Och under 2007 vågade man sig på att lansera julmust i tre nya smaker: julnougat, julkola och julkryddor. Det gick åt pipsvängen, och nu är även dessa ett minne blott. De största mustnyheterna 2008 utgörs av att Apotekarnes kommer i en 33-centiliters burk, och att man nu kan göra sin egen must med Sodastream. Nytänkandet är inte precis svindlande.
All must tillverkas på essens från ett och samma företag: AB Roberts i Örebro. Och även där finns det bara en enda person som känner till det exakta receptet.
Så det är inte lätt för den som vill utveckla musten och göra något nytt och fräscht – när man inte vet vad den egentligen innehåller. Fast det kanske inte behövs så mycket produktutveckling av en dryck som bara dricks en månad varje år, och kanske en skvätt till påsk? Jag vet inte, men en sak vet jag: Must vill jag ha.
Därför vädjar jag nu till dig. Köp must! Håll grytan kokande! Vi vill ha -musten kvar! Och när du köpt din must, druckit dig mätt, rapat lite diskret och tröttnat så smått – köp då lite mer. I glasflaska. Och lägg på ett svalt och mörkt ställe, och ta fram till nästa jul. Då blir smaken lite fylligare, och lite bättre, hävdar de som vet.
Om du inte tror mig, testa. Det tänker jag göra.
Har Stellan rätt? Är julmusten en del av den svenska folksjälen som hotas av globalisering och cocacolafiering av matkulturen. Lätta ditt hjärta i vår mustiga debatt.